Tänkvärt.
Min praktik började i måndags, och redan efter tre dagar på brandstationen i Växjö är jag helt utmattad. Trots att jag ändå inte har börjat jobba på allvar. Att väckarklockan ringer 05.45 är fullt tillräckligt för att jag ska gå i mentalt ide resten av dagen.
Vakna. Jobba. Sova. Äta.
Så har det sett ut i tre dagar nu och det är därför jag inte bloggat. I väntan på att det ska gå över bjuder jag istället på en liten dikt min mamma läste för mig (och som jag trots allt uppfattade mellan mina egna snarkningar) på bussen i morse. Den heter Vårdhemmet:
"De tror att de är Jesus allihop,
det skrämmer mig lite.
Tänk om den riktiga Jesus,
inte heller var Jesus.
Tänk om han bara led av
schizofreni."
Nu somnar jag nog framför datorn om jag inte passar mig.
So long, suckers!
Vakna. Jobba. Sova. Äta.
Så har det sett ut i tre dagar nu och det är därför jag inte bloggat. I väntan på att det ska gå över bjuder jag istället på en liten dikt min mamma läste för mig (och som jag trots allt uppfattade mellan mina egna snarkningar) på bussen i morse. Den heter Vårdhemmet:
"De tror att de är Jesus allihop,
det skrämmer mig lite.
Tänk om den riktiga Jesus,
inte heller var Jesus.
Tänk om han bara led av
schizofreni."
Nu somnar jag nog framför datorn om jag inte passar mig.
So long, suckers!
Tänkte Lill-Krizan klockan 16:03
3 Comments:
Det finaste med den här historien är att mamma och son obviously tillbringar alla sina gemensamma bussresor med att läsa poesi för varandra. Jag blir helt tårögd.
Visst är vi för gulliga?
Jag blev faktiskt själv förvånad. Tyckte bara att det var en härlig syn på hemmet och visste knappt att han lyssnade. Men visst läser jag på bussen. Petter sover!
Skicka en kommentar
<< Home