To be continued...

Det är onsdag kväll. Snart midnatt. Regnet piskar mot fönstret och höstvindarna sliter ner de sista gula löven från träden. I en studentlägenhet i Sickla ligger jag och försöker sova. Det är kolsvart utanför.

Plötsligt hörs ett hjärtskärande skrik. Jag känner blodet frysa till is i mina ådror men jag vågar mig ändå upp från sängen. Jag lyssnar. Försiktigt närmar jag mig ytterdörren. När jag efter en milslång vandring äntligen har låset inom räckhåll hör jag hur någon skrapar mot träet på andra sidan. Små, tysta skrapningar, men fullt tillräckliga för att mitt öra ska uppfatta dem och mitt hjärta ska sluta slå. Någon står utanför min dörr. Någon som vill in.

Och så skriket igen.

Jag sluter ögonen och sväljer en gång. Sen fattar jag låset. Och vrider om....