Tjena Carro, behöver du en hare?
Idag gjorde jag nyanställningstester på min praktik. Ska man jobba som brandman måste man vara fysiskt tränad, så mycket har jag förstått. Jag skulle simma, rädda dockor, klättra på stegar, gå balansgång, dra mig upp och ner på en jäkla stång, släpa tjocka brandmän och bära tunga slangar upp och ner i trappor.
Och jag skulle springa. 3000 meter på tid.
Vi tog bilen upp till Tipshallen i Växjö. Där finns tak över huvudet, fina löparbanor och inte så mycket folk. Förutom jag och min handledare fanns två människor där.
Agne Bergwall.
Och Carolina Kluft.
Det var inte utan en gnutta nervositet jag snörade på mig mina sönderslitna gympadojor från tiden i flottan. Men jag spelade såklart cool. Morsade på Carro lite sådär avslappnat när jag kutade förbi på första varvet. Höll andan när jag sprang förbi henne på andra för att inte avslöja att jag redan var trött. Stirrade rakt fram på tredje varvet. Och avled i smyg på fjärde.
Med halva loppet kvar hade jag totalt glömt att världens bästa friidrottare stod och tittade på mig* när jag sprang. Jag hade fullt upp med att hålla det furiösa tempo jag i ren upphetsning hade satt upp.
När jag slutligen stapplade i mål hade Carolina Kluft förmodligen lämnat arenan för länge sedan.
Hon sitter säkert hemma vid skrivbordet nu och skriver blogginlägg för fullt. Om mig.
Världens tröttaste brandman.
*befann sig i samma lokal som jag
Och jag skulle springa. 3000 meter på tid.
Vi tog bilen upp till Tipshallen i Växjö. Där finns tak över huvudet, fina löparbanor och inte så mycket folk. Förutom jag och min handledare fanns två människor där.
Agne Bergwall.
Och Carolina Kluft.
Det var inte utan en gnutta nervositet jag snörade på mig mina sönderslitna gympadojor från tiden i flottan. Men jag spelade såklart cool. Morsade på Carro lite sådär avslappnat när jag kutade förbi på första varvet. Höll andan när jag sprang förbi henne på andra för att inte avslöja att jag redan var trött. Stirrade rakt fram på tredje varvet. Och avled i smyg på fjärde.
Med halva loppet kvar hade jag totalt glömt att världens bästa friidrottare stod och tittade på mig* när jag sprang. Jag hade fullt upp med att hålla det furiösa tempo jag i ren upphetsning hade satt upp.
När jag slutligen stapplade i mål hade Carolina Kluft förmodligen lämnat arenan för länge sedan.
Hon sitter säkert hemma vid skrivbordet nu och skriver blogginlägg för fullt. Om mig.
Världens tröttaste brandman.
*befann sig i samma lokal som jag
Tänkte Lill-Krizan klockan 19:38
9 Comments:
My god, jag hade dött av prestationsångest knall fall. Imponerad av att du ens överlevde.
Jag kan bara i min vildaste fantasi komma på ett hemskare scenario än det du så skickligt återskapar.
Det är att även Malla Bunn skulle varit i tipshallen och hejat på dig varje varv så mycket att Agne Bergvall tillslut ber honom att hålla käften.... Det vore ännu pinsammare
Carolina Klüft var i tipshallen en gång när vi hade löpträning med fotbollen också, samma situation förutom att jag inte noterade att hon var där förrän efteråt. Jag vet inte om man ska se det som att jag var helt koncentrerad på löpningen eller är allmänt ouppmärksam på omgivningen, jag föredrar det förstnämnda...
Snacka om en barn barns anekdot!
Jag är lite mer sugen på vilken tid du sprang på... du kan ju inte undanhålla oss detta.
//Gräns
Gräns: Jag kan väl avslöja så mycket som att du hade blivit varvad efter drygt sex minuter.
Glöm inte att din handledare sa: Henne känner jag igen!?... Om Carolina Kluft.
Jo, henne tar man inte miste på. Men tänk att få springa ikapp med henne...och vinna..över Gräns!
...avled ismyg. Hahaha, jag vet inte om det här kommer att påverka familjefriden, men Lillis, du börjar bli lika rolig som Lisa.
På ett bra sätt.
Håller med Peppe där.."avled i smyg på fjärde" var klockrent! :D
Skicka en kommentar
<< Home