Det handlar bara om att hålla balansen.

I eftermiddags bestämde jag mig. Nu fick det vara nog. Inte kan man gå omkring och vara tjurig och tråkig när det finns så mycket fina löv i naturen.

Efter en kort middagsvila snörade jag på mig löparskorna (som egentligen bara är ett par billiga men skitsnygga sneakers som jag köpt på second hand) och skuttade ut i spåret. Nu jävlar skulle jag springa mig glad.

Och iväg bar det. Över stock och sten och hala löv i en rasande fart. Benen gick som trumpinnar och jag kände hur ilskan och tristessen långsamt rann av mig och lämnade ett tunt spår efter mig på min väg mot målet.

Då slocknade lyset.

Resten av vägen blev en enda lång halk- och snubbelföreställning som folk förmodligen hade betalat pengar för att få se. Men hem kom jag. Utan att bli överfallen av vare sig snuskgubbar eller vargar och med ett leende på läpparna.

Nu tänker jag vara glad året ut.

Allt annat är så himla tråkigt.