Hoppas jag snubblar på mattan och dör.

Ibland kan man gå omkring och vara irriterad på småsaker. Dagens småsak är ungefär 183cm lång och väger 81 kilo. Och heter Petter.

Igår satt jag på ett mysigt ställe med en öl framför mig. Hade varit på bio med John, skrattat åt Borat och kände mig allmänt avspänd och nöjd med min tillvaro. Träffade Johns trevliga kompisar och småpratade lite.

Då slog Hon sig ner mitt emot mig.

Resten av kvällen satt jag som förlamad med pirrande mage och röda kinder och kände mig som fjorton igen. Och sa givetvis inte ett ljud till henne, mer än mitt namn när hon artigt hälsade.

Kan någon tala om för mig varför i helvete jag var tvungen att tappa talförmågan och självförtroendet just då?!

Jag som hade väntat i 24 år.

Typiskt min otur.