Inte utan min keps.
Så var det visst dags igen.
Vanliga människor går omkring och oroar sig för sitt nästa besök hos tandläkaren. Man drömmer mardrömmar om tvåmeterslånga bedövningssprutor, hör det där hemska surrandet från helvetesborren och känner hur det starka ljuset från lampan långsamt fräter sig igenom näthinnan. Jag förstår att det kan kännas jobbigt. Men det finns värre saker.
Som frisörer.
Det var minst fem år sen jag var hos en senast. Jag hatar dem. De klipper och rakar och trycker och vrider huvudet i konstiga vinklar och när de är färdiga håller de upp spegeln med ett hånleende och det känns ALLTID som att de sticker in en kniv i ryggen och vrider om när de stoltserar med sina verk. Till på köpet lyckas de jävlarna på något sätt alltid åstadkomma största möjliga skada med sina geléer och sprejer och ivriga fingrar. Det brukar kännas som en evighet innan man fått betala och kan smita runt hörnet och äntligen rufsa till eländet själv.
Därför bojkottar jag dem.
Om man bortser från ett snabbt avklarat besök hos salong mamma Lena finns det bara ett alternativ som duger. Rakning. Det brukar ske ungefär en gång i halvåret när håret sedan länge är helt omöjligt att göra något åt. Alltid under inverkan av alkohol. Annars vågar man inte.
Och igår var det alltså dags igen. Efter veckor av självövertalning och ångest skred jag till verket. Två stadiga groggar och sen kniper man ihop ögonen och blundar till kompisen Patrik nöjt förkunnar att han är färdig. Sen försöker man överleva ångestattacken.
Och nu är det keps på i en månad.
Vanliga människor går omkring och oroar sig för sitt nästa besök hos tandläkaren. Man drömmer mardrömmar om tvåmeterslånga bedövningssprutor, hör det där hemska surrandet från helvetesborren och känner hur det starka ljuset från lampan långsamt fräter sig igenom näthinnan. Jag förstår att det kan kännas jobbigt. Men det finns värre saker.
Som frisörer.
Det var minst fem år sen jag var hos en senast. Jag hatar dem. De klipper och rakar och trycker och vrider huvudet i konstiga vinklar och när de är färdiga håller de upp spegeln med ett hånleende och det känns ALLTID som att de sticker in en kniv i ryggen och vrider om när de stoltserar med sina verk. Till på köpet lyckas de jävlarna på något sätt alltid åstadkomma största möjliga skada med sina geléer och sprejer och ivriga fingrar. Det brukar kännas som en evighet innan man fått betala och kan smita runt hörnet och äntligen rufsa till eländet själv.
Därför bojkottar jag dem.
Om man bortser från ett snabbt avklarat besök hos salong mamma Lena finns det bara ett alternativ som duger. Rakning. Det brukar ske ungefär en gång i halvåret när håret sedan länge är helt omöjligt att göra något åt. Alltid under inverkan av alkohol. Annars vågar man inte.
Och igår var det alltså dags igen. Efter veckor av självövertalning och ångest skred jag till verket. Två stadiga groggar och sen kniper man ihop ögonen och blundar till kompisen Patrik nöjt förkunnar att han är färdig. Sen försöker man överleva ångestattacken.
Och nu är det keps på i en månad.
Tänkte Lill-Krizan klockan 16:12
7 Comments:
Frisörer hör till samhällets avskum. De vet att de sitter på oändligt mycket makt och missbrukar ständigt sin ställning genom att producera transvestitfrisyrer. Jag överväger också rakning som ett humant alternativ.
Så många frisörer... så lite kvalitet. Jag hatar dem!!
då får du väl skriva in det som ett krav o kontaktannonsen: kan klippa som mamma
Äsch. Av med kepan. Du är snygg utan hår också. Var inte blyg nu.
Peppe: Jag vet inte riktigt om jag råkat ut för en transvestitfrisyr någon gång, men det kanske är annorlunda i Finland. Ananasfisyr har det dock blivit både en och två gånger...
Josey: Duktig flicka. Lägg in ett par könsord i de meningarna så är allt perfekt.
Anonymous: Hmmm, kontaktannons? Vad sänder jag ut för signaler egentligen?
Lisa: Jag brukar ha en liten övergångsfas innan jag vågar visa mig. Precis som med sjalen. Men den vågar jag ju trots allt ha nu, så kepsen ryker nog så småningom den också.
Äsch, rakat är det snyggaste. Synd att det inte är riktigt lika gångbart på tjejer. Det blir liksom lite tröttsamt att tas för fjortiskille hela tiden. Så var glad att du kan slippa frisörmardrömmen, fler trimmers åt folket!
Av med kepsen. Upp med hakan. Just do it.
Skicka en kommentar
<< Home