Isak, var är du?
Uppflyttad och nollåtta. Coolt.
Tog tåget upp med tusen väskor. Också coolt.
Apropå det här med tåg, förresten.
Senast jag var i Stockholm hos min kära syster åkte jag på räls hem. Som vanligt. Jag satt på min plats och läste min bok. Köpte aftonbladet och kaffe i restaurangvagnen och försökte sova lite. Plötsligt rycker någon mig i armen och halvväcker mig ur min halvsömn.
-Hej! Vad heter du? Jag heter Isak och jag är femochetthalvt år.
Pojken som står bredvid mig har kritvitt hår, stora ögon och en bok under armen. Och han ser glad ut. Innan jag hinner svara sitter Isak på sätet bredvid mig med boken i knät och tittar pillimariskt på mig.
-Vill du läsa för mig om monstret i garderoben? Snälla, snälla, läs för mig!
Okej. Jag börjar läsa.
Det tar ungefär tre rader innan Isak börjar skratta det högsta han kan. Monstret i garderoben är tydligen en rolig bok. På andra sidan mittgången sitter fyra kvinnor i 30-årsåldern och småfnissar lite generat åt min inlevelse i läsningen och åt Isaks ohämmade skratt.
-Nu ska vi pyssla. Jag har en egen pysselbok med Bamse i.
Isak sliter ifrån mig boken och springer iväg till sina föräldrar en bit fram i vagnen. De ler mot mig mellan sätena och säger till Isak att han kanske borde fråga den snälla killen om han verkligen vill läsa och pyssla med honom. Isak springer tillbaka till mig, hoppar upp på sin plats och letar upp "finn fem fel" i boken, frågar mig lydigt om jag verkligen vill pyssla och sätter sen igång innan jag ens hinner fundera över mitt svar. Men det spelar ingen roll. Jag vill inget hellre än att pyssla med min nya kompis.
Hela vägen hem sitter vi och pysslar och knepar och knåpar. Isak berättar om Petter och hans fyra getter och Isak skrattar och jag skrattar och hela tågvagnen skrattar åt oss.
När vi är framme i Alvesta och jag ska kliva av får jag världens längsta kram av Isak. Sen säger vi hej då.
Varje gång jag åker tåg sedan dess sitter och jag väntar på en ny Isak. Alla småbarnsmammor hjälper jag med tunga väskor. Jag ler mot barnen och mammorna och är Jesus själv.
Och varje tågresa utan resultat är en stor besvikelse.
Snälla, gode gud. Jag vill ha en egen Isak.
Tog tåget upp med tusen väskor. Också coolt.
Apropå det här med tåg, förresten.
Senast jag var i Stockholm hos min kära syster åkte jag på räls hem. Som vanligt. Jag satt på min plats och läste min bok. Köpte aftonbladet och kaffe i restaurangvagnen och försökte sova lite. Plötsligt rycker någon mig i armen och halvväcker mig ur min halvsömn.
-Hej! Vad heter du? Jag heter Isak och jag är femochetthalvt år.
Pojken som står bredvid mig har kritvitt hår, stora ögon och en bok under armen. Och han ser glad ut. Innan jag hinner svara sitter Isak på sätet bredvid mig med boken i knät och tittar pillimariskt på mig.
-Vill du läsa för mig om monstret i garderoben? Snälla, snälla, läs för mig!
Okej. Jag börjar läsa.
Det tar ungefär tre rader innan Isak börjar skratta det högsta han kan. Monstret i garderoben är tydligen en rolig bok. På andra sidan mittgången sitter fyra kvinnor i 30-årsåldern och småfnissar lite generat åt min inlevelse i läsningen och åt Isaks ohämmade skratt.
-Nu ska vi pyssla. Jag har en egen pysselbok med Bamse i.
Isak sliter ifrån mig boken och springer iväg till sina föräldrar en bit fram i vagnen. De ler mot mig mellan sätena och säger till Isak att han kanske borde fråga den snälla killen om han verkligen vill läsa och pyssla med honom. Isak springer tillbaka till mig, hoppar upp på sin plats och letar upp "finn fem fel" i boken, frågar mig lydigt om jag verkligen vill pyssla och sätter sen igång innan jag ens hinner fundera över mitt svar. Men det spelar ingen roll. Jag vill inget hellre än att pyssla med min nya kompis.
Hela vägen hem sitter vi och pysslar och knepar och knåpar. Isak berättar om Petter och hans fyra getter och Isak skrattar och jag skrattar och hela tågvagnen skrattar åt oss.
När vi är framme i Alvesta och jag ska kliva av får jag världens längsta kram av Isak. Sen säger vi hej då.
Varje gång jag åker tåg sedan dess sitter och jag väntar på en ny Isak. Alla småbarnsmammor hjälper jag med tunga väskor. Jag ler mot barnen och mammorna och är Jesus själv.
Och varje tågresa utan resultat är en stor besvikelse.
Snälla, gode gud. Jag vill ha en egen Isak.
Tänkte Lill-Krizan klockan 11:02
10 Comments:
Välkommen till hufvudstaden. :-)
Isak låter gosig.
Stackars dig som flyttat till stresstaden nr 1. jag vill bara härifrån :) Men jag förstår ändå att du tycker det är kul. Jag har bott här hela mitt liv och spyr snart. Hur kan man springa till en t-baka när det går en ny om 2 minuter??
Kul med killar som längtar efter en egen Isak. Jag och min M längtar förfärligt mkt efter en liten rosa sak som skriker för det mesta.
Hrmm..en kille som snart kommer att gå runt i uniform och vara hjälte hela dagarna, gillar andras barn (!!!) och vill ha egna... Jaha du, ska vi gifta oss nu eller sen? :)
Vargakvinnan: Tack! Och ja, han var gosig, söt, snäll och rolig.
Singelmingeljejen: Jag är immun mot stress och har alltid låtit tiden rätta sig efter mig istället för tvärtom.
Och ett rosa skrikande knyte låter också rätt mysigt.
Jennypenny: På fredag kan jag. Då kanske?
Åh gud vad gullig han låter!!! :-D
Fredag blir perfekt. Jag är ledig hela dagen. :)
Vad sägs om att bli bigamist? ;-)
Sånna små linblonda kottar är det underbaraste som finns:)
Min lilla Isak,eller Oliver som han heter,5år och 3månader är en fruktansvärt klok pojk,man blir förvånad var gång han öppnar munnen,hisnande!!:)
Lille bror,3år och 3månader säger ej lika många kloka saker men fyller min dag med väldigt många skratt,sån fantasi;)
Härligt att flytten funkade,själv styrde man kosan till Malmöstaden efter ett enda besök här,det räckte för att bli kär i byn!:)
I Stockholm har man all släkt nästan,men föredrar att besöka;)
Många kramar!
Såntdär kan jag också längta efter. Rätt ofta faktiskt. Snälla gode gud, jag vill också ha en Isak. Men. It takes two to tango.
Välkommen hiiit! :D
Skicka en kommentar
<< Home