4 dagar kvar av ungdomen.

I helgen fyller jag år. 25 stycken. I vanliga fall brukar mamma få påminna mig när det börjar närma sig födelsedag, men just i år känns det faktiskt lite speciellt. Efter lördagen är jag närmre 30 än 20.

Det känns lite läskigt.

Nu menar jag inte att det är hemskt att bli gammal. Det finns många fina fördelar med det (även om jag inte kommer på några nu) och jag är säker på att det passar mig ganska bra. Jag blir förmodligen en ganska mysig farbror när jag väl vuxit in i rollen.

Och på tal om att växa in i rollen. Det känns som att hela jag sakta med säkert börjar förbereda mig på att bli gubbe. Hur ska jag annars kunna förklara saker som att jag tillbringat kvällen med att slaviskt följa en noga planerad inköpslista på ICA för att sedan åka hem och tvätta och laga grönsakssoppa?

Att jag dessutom upptäckte mitt livs första hårstrå i näsan när jag såg mig själv i spegeln i morse förstärker bara bilden.

Det här är början på slutet.