En brandmansstudents bekännelser.
Jag erkänner härmed, ytterst ångerfullt, att jag för ett tag sen i ett MYCKET svagt ögonblick utförde Mora Träsks "Nu ska vi ut på tigerjakt" inför publik.
Förlåt mig mina synder.
Amen.
Förlåt mig mina synder.
Amen.
Tänkte Lill-Krizan klockan 16:59
10 Comments:
Hehe.
Hehe.
Hehe.
Oooh...jag gillar Mora Träsk! Eller...hrm..det kanske jag inte ska erkänna?
Åh, herregud. Jag trodde det var straffbart. Och jag får hemska flashbacks till dagistiden när fröknarna "vi kommer till en grotta"..
Uj, uj svåra synder. Blir till att rädda många katter ur träd för att sona den du...:)
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Oj. Vi måste vara släkt, jag gjorde nämligen samma sak för inte så länge sen. Typiskt vår otur! Fast jag gjorde bara för ett par stycken och de sjöng med. Faktiskt. Är jag förlåten då?
Finns inga ursäker!
Kanppt några om man glömmer ett "t" heller....
knappt förlåtligt i min värld
Sara: Sparka inte på den om ligger.
Jennypenny: Bara om man är beredd att ta konsekvenserna.
Sandra: Är det inte det?!
Ninde: Jag vet. Jag funderar på att skänka allt jag äger till välgörenhet för att återfå hedern.
Lillmesen: Jag var inte heller helt ensam. Men tror inte det finns något som heter "förmildrande omständigheter" när det gäller sånt här. Tyvärr...
Themanual: Du har så rätt. Jag kommer inte på en enda.
Vargakvinnan: Att du säger "knappt" är ändå en liten tröst.
Skicka en kommentar
<< Home