Om att slå huvudet på spiken. Fast tvärtom.

Jag har verkligen inget kul att skriva om idag, så för att visa hur mycket jag uppskattar att ni faktiskt besöker min sida tänker jag bjuda på en liten historia istället.

Satt på en föreläsning i neurokirurgi idag. Vi fick se röntgenplåtar på en snickare som försökt ta livet av sig genom att sätta bultpistolen mot pannan och skjuta in en 2-tumsspik i huvudet. Mitt mellan ögonen, typ. Och som om det inte fanns någon hejd på hans olycka så överlevde han såklart. Hade missat alla viktiga delar med en halv millimeter. Otur.

När kirurgerna väl dragit ut den där spiken ur huvudet, satt ett plåster i pannan på honom och han vaknade var han helt plöstligt jättelycklig. Allt det där hemska som fick honom att önska livet ur sig själv var som bortblåst. Det visade sig att han hade lyckats skjuta sönder den del av hjärnan där all ångest och sånt tjafs sitter. Så nu är han glad igen.

Livs levande. Och glad.

Tyckte det var lite fint.

(Den här bloggen är inte till för att vara fin. Men hellre fin är inget alls.)