Sista dansen.
Jag hör vad ni säger:
Alla som känner mig någorlunda förstår redan varför min tennisblogg inte uppdaterats sedan första segermatchen mot Emil. Men eftersom jag börjat inse att det är fler än mina närmsta vänner som läser här tänker jag tala klarspråk.
Jag har förlorat sen dess.
Robin spöade skiten ur mig (inga spelare vinner matcher när de gör 375 dubbelfel på två set) i en inte alls jämn match igår och i morse var det Patriks tur att se mig kasta racket och spotta på nätet efter en svidande förlust. Det sista blev en ganska jämn match till slut (när jag äntligen insett att jag inte är tennisproffs och koncentrerade mig på att slå enkla bollar över nät istället för stenhårda bollar med överskruv genom nätet) men knappa förluster är också förluster.
Nu återstår förmodligen* bara en gruppspelsmatch - mot förstaseedade Linus (som är den enda i startfältet som faktiskt spelat tennis på riktigt under TVÅ HELA ÅR!). Senast jag tittade på tennis på tv så sa kommentatorn att "en bollsäker spelare förlorar inga matcher så länge motståndaren inte vågar chansa". Vi är alltså tillbaka på ruta ett: hårda, svåra, skruvade bollar som balanserar på linjerna och en jävligt stor portion tur.
So, fasten your seatbelts.
Nu får det bära eller brista.
*Patrik och jag (tabellplacering 3 resp. 4) la på lunchen idag in ett förslag om att vi skulle införa semifinaler där 1:an möter 4:an och 2:an möter 3:an istället för att gå direkt på en final mellan de två högst placerade. Linus och Robin (tabellplacering 1 resp. 2) tyckte inte det var ett bra förslag. Emil (hopplöst sist) utreder saken i skrivandets stund.
Alla som känner mig någorlunda förstår redan varför min tennisblogg inte uppdaterats sedan första segermatchen mot Emil. Men eftersom jag börjat inse att det är fler än mina närmsta vänner som läser här tänker jag tala klarspråk.
Jag har förlorat sen dess.
Robin spöade skiten ur mig (inga spelare vinner matcher när de gör 375 dubbelfel på två set) i en inte alls jämn match igår och i morse var det Patriks tur att se mig kasta racket och spotta på nätet efter en svidande förlust. Det sista blev en ganska jämn match till slut (när jag äntligen insett att jag inte är tennisproffs och koncentrerade mig på att slå enkla bollar över nät istället för stenhårda bollar med överskruv genom nätet) men knappa förluster är också förluster.
Nu återstår förmodligen* bara en gruppspelsmatch - mot förstaseedade Linus (som är den enda i startfältet som faktiskt spelat tennis på riktigt under TVÅ HELA ÅR!). Senast jag tittade på tennis på tv så sa kommentatorn att "en bollsäker spelare förlorar inga matcher så länge motståndaren inte vågar chansa". Vi är alltså tillbaka på ruta ett: hårda, svåra, skruvade bollar som balanserar på linjerna och en jävligt stor portion tur.
So, fasten your seatbelts.
Nu får det bära eller brista.
*Patrik och jag (tabellplacering 3 resp. 4) la på lunchen idag in ett förslag om att vi skulle införa semifinaler där 1:an möter 4:an och 2:an möter 3:an istället för att gå direkt på en final mellan de två högst placerade. Linus och Robin (tabellplacering 1 resp. 2) tyckte inte det var ett bra förslag. Emil (hopplöst sist) utreder saken i skrivandets stund.
Tänkte Lill-Krizan klockan 16:37
5 Comments:
hah, jag kunde tro att det var nå sånt (fast jag inte känner dig annat än genom bloggosfären)...behövde ju iof inte gå längre än till mig själv för att misstänka att så var fallet!
Tycker du kan utmana polarna i pingis istället, då tippar jag dig som vinnare! Dessutom e det rackarns mycket roligare!!
Arvid "med grönvitspräcklig bandana och redbull i vattenflaskan" Erlandsson skulle nog ge dig en tuff match med sina ganska hyggliga förstaservar och snabba fotarbete (iallafall i första gem i första set).
Om inte annat kan jag spela på den ständigt existerande underskattningen, som brukar göra sig gällande när folk möter mig i idrott. Glöm inte "straffturneringen" på sjumannaplanen i Ingelstad där den otränade Växjökillen med hawaiiskjortor nästan slog Säljeryds stolthet på stolthetens egen hemmaplan. Då var Petters ögon mörka
Emma: Ja, pingis är jag inte orolig för. Men jag behöver ju en utmaning. Då är tennis lämpligare. För det är skitasvårt.
Arvid: Underskattning är en sak, att se realistiskt på sin motståndare en helt annan. Du var chanslös från början till slut i den där straffturneringen. Jag gick bara på halvfart fram till det började bli dags att lägga i en växel till och sparka skiten ur dig. Det vet du också. Och det gick ju fint...
Lill-krizan: Jo det e klart... fast om jag hade varit med i pingisturneringen hade du kanske åkt på däng, jag e gammal smålandstvåa ser du...nåväl. Jag håller tummarna för att du går från sista tennismatchen med en skön vinst i bagaget, fast *hrm* slopa de där stenhårda överskruvarna genom nätet då...
Att det ska vara så svårt att förlora!?!? Måste ni ändra reglerna så att de passar er? Såna konflikter löser jag dagligen bland 7-9åringar. Petter, visa att du är en vuxen, mogen snart brandman!! Annars får jag komma och hjälpa er lösa konflikten. Jag är expert!
Skicka en kommentar
<< Home