Konsten att lära gamla hundar att sitta.
Vad är det sista man önskar hitta när man gräver i fickan efter sitt lilla kortetui med alla VISA-kort och körkort och andra viktiga kort i?
Ingenting.
Det var precis vad som hände mig igår. Efter två stimmiga och utmattande fotbollsmatcher på O'learys bestämde vi oss för att pigga upp oss lite med en espresso och ett äpple i ett fik utanför. När det var dags att betala upptäckte jag alltså till min stora fasa att jag tappat bort/blivit bestulen på mitt VISA-kort. Jag ursäktade mig inför den snälla kaffetjejen, svepte espresson hon så vänligt bjöd oss på och rusade tillbaka till sportbaren för att leta. Som väl var låg etuiet så prydligt kvar i fåtöljen som jag legat nersjunken i och allt var lugnt igen.
-Konstigt. De brukar aldrig glida ur den här fickan bara sådär. Men nu vet jag i alla fall.
Glada och lättade vandrade vidare mot Norr mälarstrand och ett glas vin ombord på mysiga M/S Gerda. Deras mjuka skinndynor i de korgvävda sofforna var precis lika sköna och liggvänliga som de ser ut. Och man blir faktiskt trött av att dricka vin.
Så nu sitter jag här utan vare sig VISA-kort eller körkort och väntar på att de ska ringa från Gerdas och säga att de hittat mitt kära etui i rostfritt stål med fejkat ormskinn på locket.
Jag behöver blixtlås på mina fickor.
Nu.
Ingenting.
Det var precis vad som hände mig igår. Efter två stimmiga och utmattande fotbollsmatcher på O'learys bestämde vi oss för att pigga upp oss lite med en espresso och ett äpple i ett fik utanför. När det var dags att betala upptäckte jag alltså till min stora fasa att jag tappat bort/blivit bestulen på mitt VISA-kort. Jag ursäktade mig inför den snälla kaffetjejen, svepte espresson hon så vänligt bjöd oss på och rusade tillbaka till sportbaren för att leta. Som väl var låg etuiet så prydligt kvar i fåtöljen som jag legat nersjunken i och allt var lugnt igen.
-Konstigt. De brukar aldrig glida ur den här fickan bara sådär. Men nu vet jag i alla fall.
Glada och lättade vandrade vidare mot Norr mälarstrand och ett glas vin ombord på mysiga M/S Gerda. Deras mjuka skinndynor i de korgvävda sofforna var precis lika sköna och liggvänliga som de ser ut. Och man blir faktiskt trött av att dricka vin.
Så nu sitter jag här utan vare sig VISA-kort eller körkort och väntar på att de ska ringa från Gerdas och säga att de hittat mitt kära etui i rostfritt stål med fejkat ormskinn på locket.
Jag behöver blixtlås på mina fickor.
Nu.
Tänkte Lill-Krizan klockan 12:51
2 Comments:
Ormskinn? Jag tycker etuiet ser ut att vara gjort av en hund och en zebra.
Gick du inte tillbax till "den snälla kaffetjejen", som så snällt bjöd dig på espresson av rent medlidande, och betalade kaffehelvetet innan du gick iväg för att sumpa ditt kära VISA-kort ytterliggare en gång.
Du borde be till den Gud du förlitar dig mest på om att få tillbax kortet för att då kunna gå till denne stackars tjej som ställde upp för mänskligheten när den behövde henne som mest. Jag menar hon bjöd dig på en espresso för bövelen!
Skicka en kommentar
<< Home