Saida light.
Igår avslutade jag dagen med att stå en stund vid fönsterbrädet och lyssna på det efterlängtade regnets smattrande mot fönsterrutan. Plötsligt flög en gigantisk röd luftballong förbi mig på ungefär en halvmeters avstånd och max tre meter över marken. SWOOOM! (Alla sunda hjärnor där ute förstår naturligtvis att en luftballong inte låter SWOOOM! på riktigt. Bara i bloggar.)
-Oj. Det där kan aldrig sluta lyckligt, sa jag tyst för mig själv innan jag la mig i sängen och somnade.
7 timmar senare sjönk jag ner på tvärbanan och smällde upp morgonens Metro. Och vad tror ni att mina sömndruckna ögon skådar?
Jodå.
En gigantisk röd luftballong som ligger kraschad på marken bredvid en säkert jättehård tegelvägg.
Så kan det gå!
-Oj. Det där kan aldrig sluta lyckligt, sa jag tyst för mig själv innan jag la mig i sängen och somnade.
7 timmar senare sjönk jag ner på tvärbanan och smällde upp morgonens Metro. Och vad tror ni att mina sömndruckna ögon skådar?
Jodå.
En gigantisk röd luftballong som ligger kraschad på marken bredvid en säkert jättehård tegelvägg.
Så kan det gå!
Tänkte Lill-Krizan klockan 21:23
2 Comments:
Huvaligen..och detta just som jag funderat på att provflyga.. :(
Det är inte lov att gå och lägga sig i en sån situation, istället ska man utnyttja läget, ta fram kameran och sälja bilderna dyrt till nån tidning som vill köpa dem. Eller iaf titta hur det går för de stackarna i ballongen, du ska ju snart tillhöra räddningstjänsten...
Skicka en kommentar
<< Home