I de lugnaste av vatten...
Helgens vistelse i Småland var till stora delar en lugn och fridfull upplevelse. Som alltid. Trädgården i Björket blommade som bäst, Stina hade två jättesöta lammungar (Pontus och Birgitta!) och en väl avvägd tysklandsresa såg till att pappas jordkällare var smockfull med kall öl och gott vin. Allt var frid och fröjd.
Trodde jag.
När vi stod i kön till kassan i den lokala ICA-butiken med varsin glass i handen dyker han upp, helt utan förvarning och med och än mer bredaxlad än jag mindes honom.
Tybbe Däla.
Den riktiga alltså. Den Tybbe Däla som fick mig att byta namn på min blogg (som jag skrivit om här också) och som gör att jag alltid sover med ett öga öppet om nätterna i Småland. Han stod i kön till spelhörnan med ett gäng travkuponger i näven och när jag fick syn på honom kändes det som att blodet stelnade i mina ådror. Jag slet tag i armen på Cajsa och lyckades söka skydd åt oss båda bakom ett ställ med tandborstar och andra hygienartiklar. Sen låg vi där och tryckte i några minuter innan jag kunde konstatera att han måste ha lämnat affären och vi försiktigt vågade oss fram till kassan igen för att betala våra smälta glassar.
Nu lär det dröja innan jag vågar mig hem igen.
Trodde jag.
När vi stod i kön till kassan i den lokala ICA-butiken med varsin glass i handen dyker han upp, helt utan förvarning och med och än mer bredaxlad än jag mindes honom.
Tybbe Däla.
Den riktiga alltså. Den Tybbe Däla som fick mig att byta namn på min blogg (som jag skrivit om här också) och som gör att jag alltid sover med ett öga öppet om nätterna i Småland. Han stod i kön till spelhörnan med ett gäng travkuponger i näven och när jag fick syn på honom kändes det som att blodet stelnade i mina ådror. Jag slet tag i armen på Cajsa och lyckades söka skydd åt oss båda bakom ett ställ med tandborstar och andra hygienartiklar. Sen låg vi där och tryckte i några minuter innan jag kunde konstatera att han måste ha lämnat affären och vi försiktigt vågade oss fram till kassan igen för att betala våra smälta glassar.
Nu lär det dröja innan jag vågar mig hem igen.
Tänkte Lill-Krizan klockan 13:19
4 Comments:
Nu får du utveckla historien lite.
Klicka på länkarna så har du din förklaring, Peppe.
Jag läste förresten om "We got beef" i tidningen häromdagen, så nu rätades ett och annat frågetecken ut för mig också. Det stod att det var ett ställe för unga och trendiga. Stämmer det?
We got Beef kan låta lite skumt om man inte vet att det är en rolig bar. Jag ska ta dej och din syster dit när ni besöker Helsingfors. Ni är ju unga och trendiga.
Ja jävlar... Du har bytt namn på bloggen. Har jag missat helt. Hade räknat med en ordentlig invigningsfest...
Skicka en kommentar
<< Home