And the winner is.....
Min kompis frågade mig igår hur det varit att jobba på fiket i somras. Jag sa att det var ett mysigt ställe, att jag haft roliga arbetskamrater och att man faktiskt kan äta sig trött på räkmackor om man verkligen ger det en ärlig chans. Plus att det hade varit skönt att vara ledig hela augusti. På väg hem kom jag att tänka på det där igen och fick för mig att lista de tre roligaste kunderna jag haft (det kom onekligen en hel del roliga kunder till det där stället, och har man inget annat för sig under promenaden hem så.....).
Därför,
Café Notholmens roligaste kunder:
Plats 3 - Den äldre damen som knappt kan gå men som med kryckans hjälp släpar sig igenom hela slottskogen, över bron, ut på ön och in på fiket. Väl där beställer hon en svalkande kulglass, sträcker fram sin 20-lapp och tittar generat på mig när jag påpekar att glassen kostar 25 kronor. Hon letar igenom varenda liten ficka efter en femma, naturligtvis utan resultat, varpå jag ler mitt sötaste mot gulltanten och säger att jag gärna bjuder henne på det. Hon tackar och ger mig guds välsignelse innan hon lyckligt stapplar ut från caféet igen med kryckan i ena handen och glassen i den andra.
Dagen efter går/släpar sig samma tant svettig av ansträngning genom hela slottskogen, över bron, ut på ön och in på fiket för att söka upp mig. Hon gräver pliktskyldigt fram en femkrona ur bröstfickan, klappar mig på kinden och tackar för lånet.
(Den omtalade femman slutade dagen i Rädda Barnens sparbössa bredvid disken. Och så vitt jag vet ligger den där än.)
Plats 2 - Svengelskan. Den svenska kvinna vars engelskspråkiga sällskap pekar på de grönbruna dammsugarna som ligger överst i kyldisken och frågar henne vad det är för något. Jag tittar förväntansfullt på henne och ser hur hon för sitt inre febrilt börjar traggla gamla engelska glosor för att hitta ordet. Till slut säger hon: "..Hmm.....they are called....eh...dustsuckers. Eh...I believe."
Den engelske mannen vid hennes sida tittar först på henne, sedan på kakorna och sist på mig. Sen beställer han två.
Plats 1 - Brunimannen. Ungefär fyra gånger i veckan var han dagens första kund. Han smyger upp från ingenstans, ställer sig framför disken och frågar: "Har ni någon bruni idag?" Efter ett tag förstår vi att det mannen är sugen på är brownies, men tyvärr så har vi ingen brownie hemma idag. Mannen tackar vänligt med bestämt för sig och lämnar caféet tomhänt. Efter att gång på gång ha tvingats göra honom besviken bestämmer sig en dag kusin Tove för att nu jävlar ska han inte behöva gå ledsen härifrån fler gånger! Hon beställer hem brownies till ett helt kompani och brunimannen förvandlas snart från en av fikets trognaste besökare till en av fikets trognaste kunder.
Så, kan vi lära oss något av detta?
Nej, troligtvis inte.
Därför,
Café Notholmens roligaste kunder:
Plats 3 - Den äldre damen som knappt kan gå men som med kryckans hjälp släpar sig igenom hela slottskogen, över bron, ut på ön och in på fiket. Väl där beställer hon en svalkande kulglass, sträcker fram sin 20-lapp och tittar generat på mig när jag påpekar att glassen kostar 25 kronor. Hon letar igenom varenda liten ficka efter en femma, naturligtvis utan resultat, varpå jag ler mitt sötaste mot gulltanten och säger att jag gärna bjuder henne på det. Hon tackar och ger mig guds välsignelse innan hon lyckligt stapplar ut från caféet igen med kryckan i ena handen och glassen i den andra.
Dagen efter går/släpar sig samma tant svettig av ansträngning genom hela slottskogen, över bron, ut på ön och in på fiket för att söka upp mig. Hon gräver pliktskyldigt fram en femkrona ur bröstfickan, klappar mig på kinden och tackar för lånet.
(Den omtalade femman slutade dagen i Rädda Barnens sparbössa bredvid disken. Och så vitt jag vet ligger den där än.)
Plats 2 - Svengelskan. Den svenska kvinna vars engelskspråkiga sällskap pekar på de grönbruna dammsugarna som ligger överst i kyldisken och frågar henne vad det är för något. Jag tittar förväntansfullt på henne och ser hur hon för sitt inre febrilt börjar traggla gamla engelska glosor för att hitta ordet. Till slut säger hon: "..Hmm.....they are called....eh...dustsuckers. Eh...I believe."
Den engelske mannen vid hennes sida tittar först på henne, sedan på kakorna och sist på mig. Sen beställer han två.
Plats 1 - Brunimannen. Ungefär fyra gånger i veckan var han dagens första kund. Han smyger upp från ingenstans, ställer sig framför disken och frågar: "Har ni någon bruni idag?" Efter ett tag förstår vi att det mannen är sugen på är brownies, men tyvärr så har vi ingen brownie hemma idag. Mannen tackar vänligt med bestämt för sig och lämnar caféet tomhänt. Efter att gång på gång ha tvingats göra honom besviken bestämmer sig en dag kusin Tove för att nu jävlar ska han inte behöva gå ledsen härifrån fler gånger! Hon beställer hem brownies till ett helt kompani och brunimannen förvandlas snart från en av fikets trognaste besökare till en av fikets trognaste kunder.
Så, kan vi lära oss något av detta?
Nej, troligtvis inte.
Tänkte Lill-Krizan klockan 10:49
4 Comments:
Herregud, vilken gullig gammal tant! Och hon var säkert lika rättvis som din mormor. Rätt ska vara rätt! Att anstränga sig så för en femma är ovanligt idag. Tag lärdom, käre son.
hahaha gud vad roligt.
den lilla tanten var ju det gulligaste jag hört talas om. du store tid. jag vill bara krama henne fast jag aldrig sett henne.
Åh, vad gulligt. Tänk om fler hade den lilla tantens tänkande..
Låter som du hade en härlig sommar. Ska du jobba nåt mer där? :)
Mor lena: Jag tyckte också om henne. Hon var rolig!
Lilla J: Du hinner garanterat ifatt henne för en kram om du ser henne. Leta i Tyresö slottspark.
Ninde: Sommaren var upp och ner måste jag erkänna. Allt var inte kul. Och jag tror det är färdigjobbat för mig på caféet. De har nog inte öppet så mycket nu under vinterhalvåret.
Skicka en kommentar
<< Home