I'm on a roll!

Idag var jag på söder och lunchade tillsammans med John och Daniel i min klass. Efter en minst sagt stark måltid bestående av chilimarinerade chilifrukter i chilisås, typ, kände jag får något sött till kaffet. Jag lutade ryggen mot den varma tegelväggen och satte kaffekoppen till munnen och serverades...

...Peter Jöback.

Han promenerade förbi oss i solskenet på Skånegatan och när han var ungefär två meter ifrån vårt bord tittade han mig, nästan en smula igenkännande*, djupt i ögonen och log**.

Det är inte utan att jag blir lite pirrig i magen när jag tänker på det så här efteråt.

Jag tror vi är lite kära i varandra, Peter och jag.


*Ja, faktiskt!
**Jag hittar inte på, jag lovar! Fråga Peter!