Arla morgontimme.

Klockan är 11.49 och jag har just avslutat ett samtal med min kompis Peter. Han lät en smula (läs helt jävla sjukt) sömndrucken.

Tuuut. Tuuut. Tuuut. Tuuut. Tuu...

-Pfffhhhmmmm.
-Peter? Det är Petter.
-Mmm. Hej.
-Väckte jag dig?
-Mmm.
-Förlåt. Var du ute igår eller?
-Mmm. Eller nä. Jag var hos en polare och... eh... spelade schack.
-SCHACK?!
-Mmm. Till fyra. Vi hörs senare istället... Klick.

Jag säger då det. Har aldrig provat själv, men jag drar slutsatsen att en natts schackspel kan liknas vid att bli överkörd av ungefär tre timmerbilar.

Med släp.