Minnet sviker.

I natt vaknade jag för andra natten i rad av att ha kommit på något jätteroligt att blogga om. Och för andra morgonen i rad tvingas jag konstatera att jag så här i efterhand inte ens under pistolhot kan komma på vad det handlade om.

Satan.

När jag för några år sedan tillhörde (den ständigt bespottade) skaran seriösa innebandyspelare hade vi en kille i laget som med jämna mellanrum fick uppenbarelser när han sov. Killen hette Örjan och uppenbarelserna bestod i olika uppspels- och frislagsvarianter som han tyckte att vi skulle prova under matcherna. Eftersom Örjan är plåtslagare i det civila (och alla plåtslagare enligt honom har plåtbitar och diverse vassa verktyg på nattduksbordet) presenterades således alla under natten nykläckta idéer inristade i plåtbitar. Visst fick han utstå en del gliringar och du-har-aldrig-funderat-på-papper-och-penna-kommentarer från sina lagkamrater, men så länge han fick fram sitt budskap var Örjan helnöjd.

Jag borde kanske lära mig något av det.