Plums igen.

Under gårdagens mysiga höstpromenad med flickvännen ser vi på avstånd hur det samlats en massa folk som står och hänger över räcket vid Stockholms ström. Eftersom människan i allmänhet och vi i synnerhet är nyfikna varelser kan vi naturligtvis inte låta bli att luta oss över deras axlar för att se vad som pågår.

I strömmen ligger en grön gammal träbåt. Jättejättegammal. I den sitter två gubbar. Också jättejättegamla. De fiskar med en jättestor håv och dricker öl. Ju mindre fisk de får, desto mer öl dricker de.

Redan här ringer varningsklockor.

Plötsligt ligger det en liten fisk och sprattlar i jättehåven. Den öldrickande gubben i aktern på båten säger till sin öldrickande kompis vid årorna att han ska hålla båten stilla i det strömmande vattnet (vilket gubben med årorna uppenbarligen varken vill eller kan) innan han sträcker sig ut över kanten på båten. Han vinglar lite samtidigt som han sträcker en lite mindre jättehåv ner i den stora jättehåven och fångar upp fisken. Sen vinglar han tillbaka ner i båten och rapar belåtet.

-Han ser ut att tycka om öl, säger jag neutralt men kan inte dölja min entusiasm över den fångade fisken.
-Ja, men de kommer ju att trilla i snart om de fortsätter sådär.
-Mmm, förmodligen.

Vi lämnar de båda gubbarna åt deras öde och skyndar vidare mot centralen och mitt tåg.

Idag väcks jag av ett sms från Cajsa.

Mycket riktigt.

"Håvbåtsfiskarna är i tidningen idag!
Deras båt kantrade så båda ramlade i.
Nu har de lärt sig att man faktiskt inte ska
dricka öl på sjön."

Festliga gubbar det där.

Lite FÖR festliga.