Stolpe, ribba...mål!

I torsdags frågade jag min gamla gymnasiekompis Arvid om han hade lust att ägna två timmar åt mig på en kvarterskrog i Växjö. Det ville han. Vi hann, utöver mängder av öl, beta av en massa gamla minnen från skoltiden. Eftersom jag redan berättat om dokussåpan och rollspelet väljer jag en annan historia denna gången.

Lill-Krizan presenterar...

...Filip the footballer!

Det hela utspelar sig på skolans gröna fotbollsplan. Eftersom vi, som de smöriga elever vi trots allt var, hade lyckats linda vår gymnastiklärare runt våra tonåriga lillfingrar fick vi som vanligt välja vad vi ville göra på idrotten. Och som lika vanligt lyckades jag övertyga mina kamrater om att det är fotboll som gäller.

Skillnaden var att Filip ville vara med.

Jag försöker undvika att ha fördomar mot andra människor, men när en två meter lång och direkt spinkik hårdrockare med ett enormt intresse för biologi och tjocka, konstiga böcker säger att han gärna vill vara med och sparka boll får till och med jag onda aningar.

Hursomhelst.

Vi bestämde oss för att skippa målvakter (alla var bollrädda) och istället köra stolpe och ribba . Det går ut på att man istället för att göra mål på vanligt vis ska träffa stolparna eller ribban. Alla var väl införstådda med reglerna.

Trodde vi.

När Filip efter en halvtimmes spel och vad han måste ha upplevt som en evighet av misslyckanden äntligen lyckas förpassa bollen in i nätmaskorna och stolt sträcker armarna i luften och skriker YES!!! över hela fotbollsplanen tar tålamodet slut hos hans lagkamrat Louise.

-För helvete, Filip! Man ska träffa stolpen eller ribban för att göra mål, INTE skjuta I mål!!!
-Va?
-Det finns en anledning till att det heter STOLPE och RIBBA, pucko!
-Men...jag trodde... Faaaan också!