NS98a - the ferrytale.
Igår kväll hade jag en nostalgidejt med två av mina bästa klasskompisar från gymnasietiden, Arvid och Kalle.
Vi skulle spela biljard och dricka öl, men eftersom biljardhallen till vår stora förvivlan hade sommarstängt p.g.a. ekonomiska bekymmer (vilket i sig inte är så konstigt eftersom vi vid närmare eftertanke nästan alltid är ensamma på stället när vi träffas där) så fick vi koncentera oss på ölen. Det gick också bra.
Gymnasiet var för vår del en orgie i lekar och ibland en del lektioner.
Lekarna bestod i allt från "gömma flaskan" till ett datarollspel som gick ut på att överleva ombord på en finlandsfärja tillsammans med klassen och lärarna. Man dog nästan alltid.
Vi lekte även dokussåpa. Varje tisdag och fredag åt vi pizza på Florens pizzeria och röstade ut våra klasskamrater, en efter en. Till slut återstod bara vi tre.
Grymt kan tyckas.
Världens roligaste, tyckte vi.
Vi kom ganska snart in på skoltiden och konstaterade gemensamt att vi hade förändrats en del sedan dess. Arvid har slutat tvångsbära hawaiiskjorta och Kalle har klippt sitt hårdrockarhår.
Nu är vi mogna pojkar.
- Det är ju egentligen rätt elakt att rösta ut sina klasskamrater ur klassen, menade Kalle.
- Mmm, eller att spela dataspel där enda sättet att överleva är att låta fysikmagistern döda sig själv med en dynamometer och sedan slänga klassen tjejtjusare Nicklas överbord, fyllde jag i.
- Var vi verkligen så elaka? undrade Arvid.
- Jag tror inte det. Det var ju inte många som fick veta något om det, sa Kalle.
Arvid nickar instämmande och jag tillägger:
- Nej, jag vet. Vi var ju bara elaka mot alla bakom ryggen på dem. Det hedrar oss lite.
Vi skulle spela biljard och dricka öl, men eftersom biljardhallen till vår stora förvivlan hade sommarstängt p.g.a. ekonomiska bekymmer (vilket i sig inte är så konstigt eftersom vi vid närmare eftertanke nästan alltid är ensamma på stället när vi träffas där) så fick vi koncentera oss på ölen. Det gick också bra.
Gymnasiet var för vår del en orgie i lekar och ibland en del lektioner.
Lekarna bestod i allt från "gömma flaskan" till ett datarollspel som gick ut på att överleva ombord på en finlandsfärja tillsammans med klassen och lärarna. Man dog nästan alltid.
Vi lekte även dokussåpa. Varje tisdag och fredag åt vi pizza på Florens pizzeria och röstade ut våra klasskamrater, en efter en. Till slut återstod bara vi tre.
Grymt kan tyckas.
Världens roligaste, tyckte vi.
Vi kom ganska snart in på skoltiden och konstaterade gemensamt att vi hade förändrats en del sedan dess. Arvid har slutat tvångsbära hawaiiskjorta och Kalle har klippt sitt hårdrockarhår.
Nu är vi mogna pojkar.
- Det är ju egentligen rätt elakt att rösta ut sina klasskamrater ur klassen, menade Kalle.
- Mmm, eller att spela dataspel där enda sättet att överleva är att låta fysikmagistern döda sig själv med en dynamometer och sedan slänga klassen tjejtjusare Nicklas överbord, fyllde jag i.
- Var vi verkligen så elaka? undrade Arvid.
- Jag tror inte det. Det var ju inte många som fick veta något om det, sa Kalle.
Arvid nickar instämmande och jag tillägger:
- Nej, jag vet. Vi var ju bara elaka mot alla bakom ryggen på dem. Det hedrar oss lite.
Tänkte Lill-Krizan klockan 23:34
7 Comments:
Moahahaha, det är kul att vara grym. När jag köper ett torp tillsammans med mina kompisar ska vi avgöra alla svåra beslut med att stå på plankan. Den som klarar längst tid får bestämma. Enklaste sättet att komma överens.
Hemma på min gata, för evigheter sen, så var jag och min bästa vän på gymnasiet mycket grymmare. Vi gjorde inget bakom ryggen på nån, vi såg till att personerna i fråga förstod att de inte passade oss. Vi gick helt enkelt fortare än alla andra, och blev av med dom. Där stod dom med sökande blick och letade efter mig och Barbro som skenat iväg fort som vinden för att fika nån stans.
I vår dokusåpa blev det bara två kvar. Hon och jag!
Va, är skjortan borta?!
Va, är lockarna borta?!
Va, har du förändrats?!
Det här var alldeles för mycket information för mig på morgonkvisten, speciellt idag då jag har brottats med en dålig matupplevelse hela natten.
Lisa: Det är ett bra tips. Men fy farao så tråkigt att stå där hela dagarna för att man inte kan komma överens om vad man ska se på tv till kvällsmaten.
Lena: Ganska grymt.
Om vi tyckte det var lite för lite intriger i klassen såg vi till att läcka ut lite information genom att "glömma" kvar ett par röstsedlar från veckans ö-råd i klassrummet, eller så lät vi en noga utvald person ur klassen spela rollspelet som var fyllt av hat och förlöjligade klasskamrater.
Då blev det blåsväder i klassen igen medan Hjärnorna stod och hånflinade och gnuggade händerna.
Men grymmare än så blev vi aldrig.
Soffie: Ja, skjortorna är utbytta mot stiliga kavajer och scarfs. Men Kalles lockar är inte borta, bara kapade lite.
Vad beträffar mig har det nog inte hänt något drastiskt. Jag är fortfarande elak i smyg och snäll utan smyg.
Man får vara ute vid rean, men förstår vad du menar! Allt går ut på pengar här i livet, eller det känns som så iaf...
Ni var elaka, fast ingen visste om det.
"På pizzan läser jag..."
Skicka en kommentar
<< Home