På tredje dagen återuppstånden ifrån de hjärndöda?

Jag har semester.

Människor som inte har semester utan fortfarande sliter på sina jagmåstehavärldenstråkigastejobb-jobb är avundsjuka på mig. Det känns bra.
Vad som inte känns lika bra är att jag redan under denna andra dag av ledighet ser klara likheter i mitt beteende nu och när jag var arbetslös.

Allting blir så jävla jobbigt.

När man är arbetslös slutar hjärnan att fungera. Man tänker inte ens ett steg i taget längre.
Jag går omkring som i dvala och huvudet känns som en stor, uppsvälld och helt meningslös klump som sitter där någonstans vid toppen av min slöa kropp och är tvungen att skriva små lappar med klara direktiv för att jag ska få något vettigt gjort. Max två ord per lapp. Annars fattar jag inte.

Idag har jag skrivit sex lappar:

Diska.
Kolla CSN.
Ladda musik.
Ring hem.
Handla kaffe.
Ring Jessica.

Jag har förmått att uträtta fyra av sakerna.

Den femte, CSN-lappen, misslyckades jag med. Och handla kaffe finns inte på kartan att jag orkar. Det har ju varit en produktiv och slitsam semesterdag.

Och imorgon ska jag sola. Och köpa en skiva.

Fy fan.