Skrattar bäst som skrattar sist.
Igår var jag på O'Learys och tittade på fotboll. Det är ungefär det bästa jag vet.
Värmde upp med Chelsea-Liverpool för att sedan bita på naglarna i knappa två timmar framför hatmötet Manchester United mot Arsenal. Det är årets match, typ.
Det var väldigt mycket folk men jag lyckades ändå armbåga mig fram till en stol rakt framför den gigantiska tv-skärmen utan att spilla ut en endaste droppe öl. Till min stora glädje upptäckte jag att min granne också var Arsenalfantast. Ingen anledning till oro, alltså.
Två minuter innan avspark presenterades laguppställningarna. Min öldrickande Gunner till granne jublade glatt åt alla gultröjade spelare. Fram till den sista. Stackars Emanuel Adebayor.
-Han är HELT värdelös.
Jag mumlade något till Adebayors försvar och matchen sparkades igång. Hög stämning och bra spel. Arsenal pressade på och varje gång de närmade sig mål reste sig min ölpimplande kompis och knöt nävarna i luften av förväntan. Och varje gång Emanuel Adebayor fick bollen skrattade grannen rått och lät ungefär som en torktumlare full av sand.
-Hahahahahihihihhohohoshshshs! Han är HELT värdelös!
Jag började tycka synd om spelaren med de långa benen och den aviga tekniken. Varje gång han rörde bollen var han hihihihihohohohshshshshs helt värdelös!
Inte ens när han ordnade en straff åt Arsenal väckte han några sympatier hos min numera fulla vän.
-Hahahahihihihshshshsohohoh! Jävla sopa! Heeeeeeelt värdelös är han!
Nu började jag bli irriterad. Väldigt irriterad.
Och då hände det.
Med bara några minuter kvar springer Emanuel sig fri och avgör med matchens enda mål. Pangtjoff och 1-0. Grannen hänger nu en meter upp i luften och jublar och skvätter öl över hela stället.
-Hahahahohohohshshshsihihihi! Fy fan så jävla underbart! Adebayor, alltså. Fan va grym! Vilken kung!
Värmde upp med Chelsea-Liverpool för att sedan bita på naglarna i knappa två timmar framför hatmötet Manchester United mot Arsenal. Det är årets match, typ.
Det var väldigt mycket folk men jag lyckades ändå armbåga mig fram till en stol rakt framför den gigantiska tv-skärmen utan att spilla ut en endaste droppe öl. Till min stora glädje upptäckte jag att min granne också var Arsenalfantast. Ingen anledning till oro, alltså.
Två minuter innan avspark presenterades laguppställningarna. Min öldrickande Gunner till granne jublade glatt åt alla gultröjade spelare. Fram till den sista. Stackars Emanuel Adebayor.
-Han är HELT värdelös.
Jag mumlade något till Adebayors försvar och matchen sparkades igång. Hög stämning och bra spel. Arsenal pressade på och varje gång de närmade sig mål reste sig min ölpimplande kompis och knöt nävarna i luften av förväntan. Och varje gång Emanuel Adebayor fick bollen skrattade grannen rått och lät ungefär som en torktumlare full av sand.
-Hahahahahihihihhohohoshshshs! Han är HELT värdelös!
Jag började tycka synd om spelaren med de långa benen och den aviga tekniken. Varje gång han rörde bollen var han hihihihihohohohshshshshs helt värdelös!
Inte ens när han ordnade en straff åt Arsenal väckte han några sympatier hos min numera fulla vän.
-Hahahahihihihshshshsohohoh! Jävla sopa! Heeeeeeelt värdelös är han!
Nu började jag bli irriterad. Väldigt irriterad.
Och då hände det.
Med bara några minuter kvar springer Emanuel sig fri och avgör med matchens enda mål. Pangtjoff och 1-0. Grannen hänger nu en meter upp i luften och jublar och skvätter öl över hela stället.
-Hahahahohohohshshshsihihihi! Fy fan så jävla underbart! Adebayor, alltså. Fan va grym! Vilken kung!
Tänkte Lill-Krizan klockan 19:41
5 Comments:
Men åååå! Jag blir irriterad på att han bara ändrade sig och kom undan med det. Jag tycker han borde behövt säga förlåt. Alla ska vara snälla mot varandra.
Haha! Jag gillar också Arsenal lite nu... Jag vann 500:- på den matchen..
Härlig fotbollslogik. Själv förklarade jag Daniel Sjölund som persona non grata innan MFF - DIF nu är han min speciella favorit ;-)
Det finns många kappvändare inom idrotten. Själv håller jag på Foppa, Wernblom och mina kära favoritlag i alla lägen. Trots att de förlorar hela tiden. Men jag blir inte lyckligare av det. Ska nog sluta vara idrottsintresserad, tror jag.
Ja, så får det bli.
Tur att tråkmånsar kan ändra sig iaf :)
Skicka en kommentar
<< Home