Och hon älskade dem alla.

Det sitter en kvinna vid datorn bredvid min. Hon skriver arbete. Det stånkas och stönas och svärs över datorjäveln och ord som inte vill hoppa upp där de ska vara och hon är helt tokig. Hennes telefon ringer och får en utskällning för att den inte förstår att den är svår att få upp ur skitfickan utan bara fortsätter ringa trots att hon faktiskt försöker plocka upp den. Och hennes man är en skit han också som inte kan strunta i innebandyträningen och laga mat till henne när hon ska plugga och hon säger (läs skriker hysteriskt så att hela bibblan lyfter från marken) att hon är på väg att freaka ut.

På väg?!

Nyss använde hon uttrycket "då kommer väl de att skrika bakut också...men jaja..." med uppgiven röst.

Och så var min dag gjord.