How to lose a girl in 10 seconds...

Om ni mot förmodan inte skulle ha märkt det så har jag tagit semester. För att stilla er hunger (hahahaha!) efter nya friska sommarinlägg så lägger jag upp en bild så länge. Det är väl alltid något.

Jag försäkrar er om att photoshop INTE har ett finger med i spelet.

Tyvärr.

Hjälp!

Okej där ute, såhär är det:

Jag är en ensam och tillfälligt övergiven pojke som förväntas fördriva en hel tisdagkväll på egen hand i Stockholm. Jag börjar jobba tidigt dagen efter och orkar inte vara uppe sent.

Vad ska jag hitta på?

Tacksam för förslag.

Fader vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn...

6/7 - 07

Kära dagbok.

Vi har varit lite oroliga för Ergorapido de senaste dagarna. Han åt en massa gipsdamm från golvet trots att vi har sagt åt honom att undvika finkornigt damm. Det står i intruktionerna. Det är inte bra för honom.
Han verkar lite hängig. När han ställer sig i sin laddningsstation så lyser inte de blåa lamporna som de ska. De lyser till en början men slocknar efter ett par sekunder. Det gör oss naturligtvis oroliga.
Efter att igår ha rengjort Ergorapidos innandöme noggrant med ljummet vatten och trasor verkar han dock vara på bättringsvägen. Han har fått sova ut ordentligt och lamporna har lyst blått hela natten. Om vi bara inväntar 12-16-timmarsgränsen så ska nog hans fotlampa lysa grönt igen och livet kan återgå till det normala. Både för Ergarapido och för Cajsa.
Det ska bli så skönt.

Din vän,

Petter.

Se! Fläckarna försvinner!

Nu har jag tvättat och fått fläckborttagningsmedlet Vanish på hela händerna och jag kan inte bli av med det hur mycket jag än gnuggar och sköljer dem.

Ironiskt, inte sant?

Det här ska Tina Leijonberg få fan för.

Allt för husfriden.

En (väldigt!) uppmärksam läsare noterade att det stod en liten brandman på köksfläkten bakom mig. Sjuksköterskan bredvid kände sig lite bortglömd och krävde att få vara med på bild hon också.

"Lill-Krizan tänker högt" klättrar härmed ännu ett steg uppåt på töntighetsstegen.










Fast lite söta är de allt, erkänn!

Middagsrast.

Idag är stora städdagen, tydligen. Cajsa är arbetsledare och jag måste diska och städa och göra allt som hon säger till mig. Hon är ganska sträng med det är bara för att det ska bli skönt att bo i en ren lägenhet säger hon.

-Nu städar jag min garderob och du byter lakan i sängen.

-Men åååå! Byta lakan är det tråkigaste jag vet!

-Då får du diska.

-Hmm, okej.

-Du får ha diskhanskar på dig om du vill.

Det ville jag väldigt gärna ha.

När disken var färdig och garderoben städad gick vi och köpte en ny dammsugare. En som står upp av sig självt och som inte låter någonting nästan. Den heter Ergorapido. Cajsa säger att hon älskar den.

Just idag påminner Cajsa väldigt mycket om min mamma.

Men jag är lite kär i henne ändå.

Och ja, jag spottade tre gånger över axeln.

Häromdagen satt jag och sneglade ut från en solig uteservering och njöt av värme och pizza medan bilarna passerade förbi. Plötsligt kom en svart katt gående på andra sidan gatan. Kattklapparinstinkten i mig gjorde sig påmind och sekunder senare hörde jag mig själv pocka på kissens uppmärksamhet genom ett väl beprövat kisskisskisskiss!!!! Den tittade på mig och bestämde sig för att korsa den vältrafikerade* vägen in order to get some petterlove. Katten tittade först åt vänster, sen höger och sen vänster igen, gick lydigt till övergångsstället, stannade upp och inväntade en förbipasserande bil innan den fortsatte över till min sida.

Hade det stått en gammal tant på andra sidan vägen kan jag ge mig fan på att den hade tagit tanten i hand och hjälpt henne över gatan också. Förmodligen erbjudit sig att bära hennes matkasse också.

Storstadskatter är coola.

Kanske något för Peter och Zlatan där hemma att lära sig?


*Med Säljerydsmått mätt