It takes a fool to remain sane.

Jag är just hemkommen från en sen shoppingrunda tillsammans med Cajsa på ICA i Sickla köpcentrum. Vägen dit kantas av en massa fina lönnar med stora, jättegröna blad och festliga näsor. Just näsorna är min favorit.

-Cajsa, titta på mig! Jag har lönnäsa!
-Ja, det ser jag väl.

Att det står tre människor och tittar konstigt på mig och viskar något i stil med titta vilket freak! till varandra berör oss inte det minsta. Allra minst Cajsa. Vi fortsätter vidare mot ICA. Ett par står på avstånd och kastar frågande blickar mot varandra när de får syn på min gröna lönnäsa. Cajsa bryr sig inte.

Jag börjar nynna lite.

-Men du, du har förlorat mer än jag, jag har alla minnen kvar. Du är...
-Men tyst, Petter! Man får ju skämmas för dig!

Jag vet inte om det var låtvalet eller att jag faktiskt sjöng lite bland okända människor hon reagerade över. Och jag vet inte vilket av alternativen jag skulle föredra. Men det kvittar faktiskt.

Näsan fick jag behålla på i alla fall.

Sista dansen.

Jag hör vad ni säger:

Alla som känner mig någorlunda förstår redan varför min tennisblogg inte uppdaterats sedan första segermatchen mot Emil. Men eftersom jag börjat inse att det är fler än mina närmsta vänner som läser här tänker jag tala klarspråk.

Jag har förlorat sen dess.

Robin spöade skiten ur mig (inga spelare vinner matcher när de gör 375 dubbelfel på två set) i en inte alls jämn match igår och i morse var det Patriks tur att se mig kasta racket och spotta på nätet efter en svidande förlust. Det sista blev en ganska jämn match till slut (när jag äntligen insett att jag inte är tennisproffs och koncentrerade mig på att slå enkla bollar över nät istället för stenhårda bollar med överskruv genom nätet) men knappa förluster är också förluster.

Nu återstår förmodligen* bara en gruppspelsmatch - mot förstaseedade Linus (som är den enda i startfältet som faktiskt spelat tennis på riktigt under TVÅ HELA ÅR!). Senast jag tittade på tennis på tv så sa kommentatorn att "en bollsäker spelare förlorar inga matcher så länge motståndaren inte vågar chansa". Vi är alltså tillbaka på ruta ett: hårda, svåra, skruvade bollar som balanserar på linjerna och en jävligt stor portion tur.

So, fasten your seatbelts.

Nu får det bära eller brista.

*Patrik och jag (tabellplacering 3 resp. 4) la på lunchen idag in ett förslag om att vi skulle införa semifinaler där 1:an möter 4:an och 2:an möter 3:an istället för att gå direkt på en final mellan de två högst placerade. Linus och Robin (tabellplacering 1 resp. 2) tyckte inte det var ett bra förslag. Emil (hopplöst sist) utreder saken i skrivandets stund.

You're going down, Kalix.

Eftersom jag befunnit mig på träningsläger i Hammarby Sjöstad sen öppningsmatchen i Björken Cup har jag inte kunna följa de andra gruppsspelsmatcherna mer än via sms.

Robin rapporterade med överdriven förtjusning (karln kommer ju inte ha en chans mot mig!) att han besegrat Patrik (6-2, 6-2) i en inte överdrivet spännande match. Han meddelade också att Linus slog Emil med 6-3, 6-1 och därmed placerade sig i ensam ledning med två raka vinster i inledningen av turneringen. Dessa resultat betyder att Emil och Patrik efter vadera två raka förluster i praktiken är avhängda.

Totalställningen så här långt:

Linus - 2 matcher - 2 vinster - 0 förluster - 4 totalpoäng
Robin - 1 - 1 - 0 - 2
Petter - 1 - 1 - 0 - 2
Patrik - 2 - 0 - 2 - 0
Emil - 2 - 0 - 2 - 0

I eftermiddag väntar match nummer två för egen del. Eftersom Robin tänker ladda upp inför fortsättning av Björken Cup hemma i Köping så blir det Patrik som kommer att få bita i den buckliga asfaltsplanen bakom skolan.

Om jag är laddad? Ja.

Om min barnsliga förtjusning över vår lilla tennisturnering är ett tecken på att jag i övrigt lever ett fattigt liv? Kanske.

Om jag bryr mig? Absolut inte.

One down - five to go.

Efter en rejäl frukost, en varm och uppmjukande långdusch och en kort löprunda var det så dags för öppningsmatchen mot Emil. Matchreferatet är hämtat från tennisoraklet Björn Hellbergs hemsida (eller inte...):

Nattens regnande gjorde centercourten i Rosersberg svårspelad men efter en nervös och trevande inledning av matchen började Bom Bom Bjärbo hitta rätt med sin fruktade förstaserve och kopplade i och med detta ett rejält grepp om händelserna. Första set vanns av Säljerydsspelaren med 6-3.

Emil åt lite cashewnötter i pausen och kom ut som en helt ny spelare i andra set. Kopplade direkt en 3-0-ledning och släppte sen aldrig in Petter i setet igen. Emil vann enkelt med 2-6.

Det sista setet blev en gastkramning utan dess like. Spelarna följdes åt i poängställningen. Storspel varvades med...eh..mindre stort spel och den tunga banan började suga musten ur den säkerhetsspelande Emil och tungt slående Petter. Det hela gick mot ett avgörande i tiebreak när plötsligt Petter hittade rätt med några av sina patenterade lobbar och kunde ta hem segern.

Setsiffrorna skrevs till 6-3, 2-6 och 7-5.

Sammanfattningsvis bjöds vi på en jämn av rafflande tennismatch med två vilt kämpande spelare. Emils lite fegare inställning i sista set fällde avgörandet och Petter toppar nu tabellen tillsammans med Linus efter första dagen.

På torsdag väntar fortsättningen av gruppspelet.

Björken Cup!

Efter föreläsningen i eftermiddags satt jag och Emil och tjurade ikapp i soffan. Regnet smattrade mot fönstret och det slöa zappandet bland tv-kanalerna bar ingen frukt.

-Fan vad jag hatar regn! Och att inte ha något att göra. Måndagkvällar suger verkligen.
-Jag vet. Vi borde hitta på något.
-Mmm.
-Något kul.
-Mmm.
-Vi borde dra igång en tennisturnering.
-JAAAA!!!

Sagt och gjort.

Nu sitter spelschemat fasttejpat på spegeln i min hall. Startavgifterna tillika prispengarna är insamlade. Och trashtalket har börjat. Ingenting får lämnas åt slumpen. Jag och Linus trotsade nyss regnet för två timmars träningsmatch nere på asfaltsplanen bakom skolan.

Imorgon 09.30 börjar turneringen.

Jag är sjukt laddad!

Allt väl?

Hej!

Vill bara kolla läget lite. Ni mår väl bra allihop? Tänk på att det snart är sommar och då får man sola och vara uppe sent och dricka vin på vardagarna också. Det är en fin årstid.

/Petter

Ps. Det cirkulerar visst ett rykte på stan om att jag mellan 02.45 och 02.55 i natt stod vid Medborgarplatsen och försökte smeta bort en måsskit från ryggen på min svarta skinnjacka mot en husvägg. Tro inte på det. Alla ljuger. Ds.

Klargörande.

Jag bloggar visst inte längre. Inte som förut i alla fall. Då kunde jag vakna på morgonen och ha tre-fyra inläggsskisser färdiga i huvudet och bara längta efter att få sätta mig vid datorn och skriva ner dem.* Gärna med en kopp kaffe till.

Men den tiden är alltså inte nu.

Tycker jag helt plötsligt att det är tråkigt med bloggar? Nej. Har jag inget roligt att skriva om längre? Jo, mer än någonsin! Har min uppmärksamhet riktats åt ett annat håll?

Utan tvekan.

Min fråga är inte om ni skulle sakna den här bloggen om jag bestämde mig för att sluta helt. Det spelar ingen roll. Jag skulle sakna er. Jag menar inte heller att det här är mitt sista inlägg. Det är det förmodligen inte. Packar jag ihop nu skulle jag ångra ihjäl mig den dagen jag plötsligt sprang på ett perfekt blogginlägg utan att kunna teckna ner det någonstans.

Jag behöver bara stilla mitt dåliga samvete lite.**

*Jag hade ett liv vid sidan om bloggen då också. Det var bara inte som nu.
** Är det inte lite konstigt att jag får dåligt samvete när jag inte skriver något här trots att det egentligen bara är för min egen skull jag bloggar?

Men väldigt fint, tycker jag!

-Petter, vet du en sak?
-Nej. Vad?
-Det är rätt nördigt att vissla med vibrato. Du är lite som en gubbe då.

Nej Lisa, det är ingen traktor.

Imorgon fyller min storasyster år och jag ska dit och fira henne på kvällen. Gick en runda på stan idag för att se om jag kunde hitta något fint att ge henne i födelsedagspresent men insåg ganska tidigt att jag behövde hjälp och idéer.

-Hej Maja, det är din storebror. Jag ska handla present till Lisa. Har du något förslag?
-Hmm, hon skulle nog bli glad för allt som har med torp att göra. Köp något sånt.
-You got it, puss hej!

Jag hann stoppa ner mobilen i fickan och ta två steg innan det slog mig att jag inte har en aning om vad man har på ett torp.

Upp med mobilen igen.

-Hej Lisa, det är Spättan. Imorgon fyller du år. Vad önskar du dig?
-Jag önskar mig torpsaker.
-Torpsaker?
-Ja, eller... hmmm. Ring Gustav. Han vet nog vad jag önskar mig.

Jaha. Två steg till och nytt nummer.

-Hej Gustav, det är Petter. Jag är på stan. Vad ska jag köpa till din flickvän i födelsedagspresent?
-Alltså, hon skulle bli glad för allt som har med torp att göra. Köp något torpigt!
-Eh... men...
-Det löser du. Hej då!

Man skulle alltså kunna säga att just nu handlar det mesta i min systers liv om det där torpet. Och här sitter jag med ett paket som skramlar och är omöjligt att slå in och hoppas att jag prickar någorlunda rätt.

Håll för ögonen lite nu, mamma.

Alltså, jag har inte fattat det här med tider. Folk bokar upp sig på allt möjligt och har stenkoll på hur livet kommer att se ut i flera månader framöver. Det är tandläkare hit och körskola dit och det handlar om 12.15-13.55 om minst hundra dagar och inte då! Jag ska ju gå på spikpistolsutställning då! Fredrik har till och med ett städschema och ett träningsschema. Imorgon ska han förmodligen putsa toalettringen och dammtorka trösklarna innan solen går upp och efter det köra axlar, för igår var det rygg på schemat.

För fan, framförhållning är för mesar!

Allt löser sig ju ändå till slut.

Säg nej, snälla.

Om man hör talas om en bok som gör att man kommer att bli jätteledsen och livrädd och förmodligen inte glad någon gång, ska man läsa den då?

Den handlar om barn.

Barn som dör.

Och jag som är så dålig på att ta komplimanger.

-Ibland ser du lite svullen ut, hela du. Inte spinkig och inte tjock. Bara svullen. Jag blir helt imponerad.

Pottfrisyr

Semestern i Småland/Skåne är slut för den här gången och jag är tillbaka i Stockholm igen. Det känns faktiskt väldigt bra, även om jag hade skitroligt där nere. Hela tiden. Men elva dagar är a whole lot of waiting när man är otålig.

Avslutade vistelsen med en god hotellfrukost och Mattias bjöd på helgens största skratt när han citerade vår gamla klasskompis Olof, från fjärde klass:

"Jag trivs jäkligt bra i den här frisyren. Jag kommer nog faktiskt aldrig att byta..."

Särskilt kul blir det om man känner till det faktum att Olof kunde stoltsera med historiens mest perfekta pottfrilla och såg ut ungefär såhär:
















(Olof ser idag ut som en helt normal människa.)

Lillis - the vampire.

"Är det nån som har sagt till dig att du är väldigt lik Angel i Buffy? För det är du..."

Nej.

Men han ser rätt cool ut. Och så kramar han Sarah Michelle Gellar.

4/5 -07

Kära dagbok.

Anlände till Helsingborg igår. Gick en sväng i Helsingör med Daniel och beställde stora köttbitar och öl. Jättestora öl. Daniel syntes knappt bakom sin.
Idag skiner solen och vi har ätit frukost utomhus i bara shorts. Jag borde springa oftare. Frukosten blev en sudokutävling och till det dricker vi Norrlands guld. Jag leder båda grenarna.
Imorgon kommer de andra hit. Det ska bli väldigt roligt.
Tänker mycket på C.

Klart slut.

/Petter

Men nu längtar jag hem.

Jag vet att det är elakt och fult att retas för någons okunskap, men ibland kan jag inte låta bli. Dessutom är det på tiden att jag skriver något.

Min semester i Småland (om ni inte listat ut det än så vet ni nu att jag är på semester i Småland) har inneburit ett hus knökafullt av kusiner och mostrar och mormorar och en massa bönder från grannskapet. Vi har haft väldigt roligt. Druckit och ätit gott.

Och spelat spel.

Under lördagens frågespel fick kusin X (jag har full förståelse för att han/hon tjatade till sig att få vara anonym) frågan Vilken fisk är en av huvudingredienserna i den svenska vickningsrätten Janssons frestelse?

Alla kusiner (utom X) slet sitt hår och stampade i marken och skrek ut sin förtvivlan över den lätta frågan som automatiskt skulle ge X en gratis tårtbit. Men X visste inte. Han/hon kliade sig i skägget och började fundera.

-Vafan kan det vara då? Hmmm. Jag måste chansa...eh... Torsk?

Hela kusinskaran flög upp och gjorde segergester och vickade på höfterna och jublet visste inga gränser.

-Stupid ass, det är ju ansjovis! A-N-S-J-O-V-I-S! Hahahahaha!

-Va? Det trodde jag var en likör.

Sure thing, X. Gå du ut och beställ en sexa ansjovis och cola. Jag bjuder.

Syskonkärlek