Jag och min nalle.

Prisa gud, min nya mobiltelefon har anlänt!

Min gamla har gått lite på sparlåga den sista tiden. Milt uttryckt. Men bortsett från att jag tvingats logga in med PUK-kod, knapparna inte funkat riktigt som de ska och displayen varit tvungen att belysas med ficklampa för att man ska kunna läsa ett sms har den trots allt utfört mina sista uppmaningar utan att klaga.

Nu återstår bara att, manuellt (eftersom mobiljäveln vägrar låta mig kopiera kontaktlistan från telefonminne till SIM-kort), spara alla inlagda nummer innan jag kan begrava skiten i närmsta soptunna.

Föreställ er gärna hur jag beväpnad med papper, penna och ficklampa attackera min antagonist i en sista strid. Och när ni ändå är i full gång att målar mentala bilder, glöm inte bort de avslutande fyra timmarna när jag knappar in alla gamla namn och nummer i min nya telefon.

Gammal mobil - check!
Ny mobil - check!
Ficklampa med extra batteri - check!
Papper och penna - check!
Två kannor kaffe - check!

Nu kör vi.

Hundtricket.

Idag har Sigge och jag gått vår första promenad tillsammans. Vi har bland annat kissat på minst 35 lyktstolpar, hälsat på en pytteliten och mesig hund som vi lätt skulle nitat samt skällt ut ett jättelångt elakt rör som några arbetare grävde ner i marken. Sigge verkar inte gilla jättelånga rör nåt vidare.

Har ni förresten tänkt på hur roligt det ser ut när promerande hundägare försöker undvika varandra? Så fort vi visade oss i horisonten smet de mötande paren in bakom närmsta buske eller husknut. Ibland tog de till och med en jätteomväg för att slippa möta oss.

Synd att det bara funkar när man har en hund att skylta med.

Tänk vad skönt att slippa alla snokiga gamla klasskamrater som envisas med att fråga vad man gör nuförtiden när man träffas på stan hemma i Växjö.

Jag tror jag får ta med Sigge hem nästa gång.

Kryar på mig.

Jag kan förresten inte vara sjuk nuförtiden utan att tänka på den där reklamen, ni vet.

"Ni tjejer snackar om att föda barn, men har ni någonsin känt hur det känns när en kille är riktigt förkyld?!"

Jag kanske klagar för mycket.

Att vara sjuk är ju inte alltid så dumt. Speciellt inte när man har en egen privat sjuksyster som tar hand om en och fjäskar.

Vinterkräk.

Jag vill bara säga att jag är sjuk.

Sjukt sjuk.

När man var liten och var sjuk fick man alltid välja en serietidning i affären som mamma betalade. Numera får man betala sina serietidningar själv. Och som om inte det vore nog är Kalle Anka inte alls lika rolig nu som då.

Vi hörs när jag hämtat mig.

Ps. Det är fritt fram att tycka hur synd om mig som helst. Ds.

Wernblom rapporterar.

Hej igen.

Jag är ledsen att jag inte dagligen föder er med nya blogginlägg. Det handlar inte så mycket om brist på inspiration den här gången, utan är snarare en biverkning av den hysteriska pokerhype som drabbat delar av befolkningen på Uddvägen.

Att spela nätpoker är ett heltidsjobb. Precis som det var för ett par år sen. Skillnaden nu jämfört med då är att det helt plötsligt har börjat gå bra för mig. Det är kul.

Nackdelen med det är.... hmmm... äh, det finns inga nackdelar med att vinna pengar på poker.

Det är bara kul.

Hej gamle man.

Jag väljer att tolka den tidiga morgonen idag som det tredje och sista tecknet på att jag nu är vuxen. En man. Med allt vad det nu innebär.

De två tidigare tecknen är 1. näshåret jag berättade om i våras och 2. att jag är halvt flintskallig.

Hujedamej!

Morgonstund har guld i mund.

Typiskt.

Nu har jag blivit sjuk också.

Klockan är bara precis efter åtta på morgonen och jag är pigg! Och uppe!

Var ska det här sluta?!

Blinddate!

På söndag ska jag på blinddate! Jag ringde på en annons som hänger på en anslagstavla inte så långt från min lägenhet. Vet egentligen ingenting om den jag ska träffa, mer än att vi ska ses vid vattnet i Hammarby Sjöstad någon gång runt lunch.

Jag är sjuuukt nervös!

Tänk om jag luktar konstigt. Eller råkar säga fel saker. Eller har GLÖMT ATT KÖPA HUNDGODIS! Att glömma godiset vore nog mitt största misstag. Det skulle inte Sigge gilla.

Just det ja, så mycket vet jag, han heter Sigge, är 3 år gammal och hund.

Och jag ska bli hans daghusse.

Något för Anders och Måns.

Två saker som jag har grubblat på idag:

1. Hur kommer det sig att en sladd alltid räcker lite längre än vad man tror att den ska göra?
2. Varför är mat från någon annans tallrik alltid kallare än den på din egen tallrik?

Tacksam för svar.

In bed with Papphammar.

Okej, jag erkänner, jag är ganska klantig mellan varven. Det händer att jag spiller när jag äter, snubblar, förstör min mobil och klämmer mig i dörrar med jämna mellanrum.

Men min tjej tar priset.

Ingen tappar saker oftare än hon. När hon hänger tillbaka jackan efter en promenad trillar genast tio andra ner. Att flytta datorn från bordet till sängen innebär garanterat att minst tre böcker, ett par nycklar och ett halvt glas vatten åker i golvet. Och att se Cajsa laga mat är som att bevittna en tornado gå bärsärkargång mot sin omgivning. Det flyger kryddburkar och kycklingfiléer och knivar genom hela rummet. (Själv gör man säkrast i att ta skydd bakom något stort och hårt.)

Det här kanske låter som en magpirrande kärleksförklaring till en av hennes charmiga sidor, men det är snarare mitt sätt att bearbeta den.

Att vara sambo med Gunnar Papphammar kan vara pirrigt på olika sätt.

Skiiiiiiiiiiiit!

Pissquiz! Pissfotboll! Pisspanien! PISSVERIGE!

Jag återkommer.

Fotbollsquiz!

Klockan tio ikväll är det EM-kval på tv. Klockan TIO!!!!!!! Vad fan tänker de med?!
Jag är otålig upp över öronen och har i brist på bättre sysslor gjort ett litet quiz åt er.

Nå, vad kan ni egentligen om fotboll?

Petters supersvåra landslagsquiz!

1. Ikväll spelar Sverige sin näst sista match i EM-kvalet i fotboll. Det är väldigt spännande, tycker jag. Vilket landslag står för motståndet i kvällens match?

2. På vilken arena spelas kvällens match? Obs! Ni får INTE gå tillbaka och ändra svaret på fråga 1 bara för att ni märker att det är fel när ni läser alternativen på denna fråga. Sånt märker jag direkt! Nå?

1. Santiago Bernabeu i Madrid
X. Nou Camp i Barcelona
2. Mestalla i Valencia

3. Svenska landslaget i fotboll består till största delen av hårt arbetande, välutbildade lagspelare som tycker det är kul att springa långt och jaga omöjliga långbollar från Olof Mellbergs högerfot. Det finns dock några undantag, så kallade stjärnspelare. En av dem har modellat för ett känt underklädesmärke.

A) Vem är spelaren?
B) Vilket klädesmärke tänker jag på?

4. Sveriges defensiva mittfältsspelare Tobias Linderoth är skadad och är hemma i Turkiet och plåstras om. För bara några månader sen var hemma för Tobias inte i Turkiet utan i Danmark. Men skit samma. Vem blir Sveriges defensiva ankare på mitten istället för Tobias? (Ledtråd: han är inte så snygg, kommer ifrån Skåne och har en bror som spelade i landslaget tidigare.)

1. Kim Källström
X. Zlatan Ibrahimovic
2. Daniel Andersson

5. Hur många minuter tar det att åka buss ifrån Sickla station till Slussen? Avrunda till närmsta tiotal minuter.

6. Sedan början av 90-talet har pottfrisyren varit heeeelt ute i skandinavien (Finland var sist med att avskaffa den). Det finns dock en spelare i svenska landslaget som inte riktigt fattat det ännu. Vem?

1. Andreas Isaksson
X. Petter Hansson
2. Mikael Nilsson

7. Nämn minst en vänsterfotad spelare i landslaget. Du får givetvis ett poäng för varje nämnd spelare. Så länge han är vänsterfotad då, förstås.

8. Andreas Isaksson brukar vara förstemålis i landslaget. Den som sitter på bänken och hoppas att Andreas ska bli skadad igen så att han äntligen kan få stå lite är också lång och verkar sympatisk. Dessutom har jag sett honom i Hammarby Sjöstad när det brann i hans kompis hus. Vad heter han?

9. En gång hade jag en rosa pelargon som hette Fredrik Ljungberg. Nu är den död. Den riktiga Fredrik Ljungberg lever dock i allra högsta grad. Och han har två stora tatueringar på ryggen, det vet ni säkert redan. Men vad föreställer de?

10. När Hammarby vann SM-guld för ungefär fem år sen avgjorde Kennedy Bakircisji....uglo nånting sista matchen med ett kanonskott. Nu för tiden är han ständig bänknötare i landslaget (och bästis med Zlatan, åtminstone tror han att han är det) och har en spektakulär frisyr. Vad är det för roligt med den?

11. Det här är elfte och sista frågan i mitt fotbollsquiz. Just siffran elva är lite speciell när det gäller fotboll. På vilket/vilka sätt kan man förknippa siffran elva med fotboll? Du får såklart ett poäng för varje acceptabel association.

Utslagsfråga: Vem är snyggast i landslaget?

Fett najs så lagom heller.

Befinner mig just nu i ett bibliotek och bloggar i väntan på bättre tider. Två grabbar i, låt säga, 11-årsåldern sitter några stolar bort och spelar datorspel.

Jag vet inte, jag kan vara en smula efter, men sen när blev det lag på att avsluta alla meningar med uttrycket "fett najs"?

-Å, coolt spel, fett najs!
-Yes, fett najs!
-Där måste du krypa under stenen, sååååjaaa, fett najs.
-Vi spelar samma tid imorgon, det här är ju fett najs.
-Lätt! Värsta grymma bossen ju, fett najs!

Hörrni grabbar, om ni inte tar ert jävla fett najs och kör upp det någonstans snart så gör jag det åt er.

Snorungar.

Ps. Jag har inte ätit på hundra timmar. Ds.

Jag gjorde en liten häst...

Efter gårdagens besök i livsmedelsbutiken släppte vi med en duns ner inte mindre än fem (!) proppfulla matkassar på golvet hemma i studentlägenheten. Under ett par sekunders tystnad granskade vi möjligheterna (läs omöjligheterna) att få in allt vi köpt i det minimala kylskåpet.

-Eh, vi kanske borde börja med att frosta av frysen?

Frysfacket bestod då till ungefär 5% av förvarinsutrymme och resterande 95% var is och snö. Avfrostning kändes som en rätt bra idé.

Det kändes också som en bra idé att göra avfrostningen lite roligare.

Som genom att bygga en snögubbe av resterna, till exempel.

Testikelchock!

Fotbollsgalan 2007 är över. Zlatan fick pris, Jessica Almenäs var programledare, Peter Jöback och The Ark stod på scenen, Fredrik Ljungberg intervjuades och Alexander Östlund lyste med sin frånvaro. Trots detta var det en ganska medioker tillställning.

The Ark är som de flesta redan vet något av en personlig favorit, men för att belysa min konstruktiva objektivism i ämnet tänker jag fastslå följande:

Ola Salos kameltå var inte det vackraste jag sett.

Löplabbet nästa!

På tal om flottans gamla gympaskor som varit mig trogna sen min tid som sjöman, en blodblåsa på 3 x 3 centimeter på min vänstra stortå blev de röda dropparna som fick bägaren att rinna över. Bokstavligt talat .

Det blev inget mer målande, tennisspelande, joggande eller fiskande i skorna med lika många användningsområden som Fredrik Ljungbergs kirurgtejp.

Nu ligger skorna begravda i en svart sopsäck på Växjö brandstation. Att just Carolina Kluft var den siste (förutom undertecknad förstås) att se dem i livet är väl ett värdigt avslut för mina älskade, mörkblåa, helt nerslitna gympadojor.

R.I.P Bagheera.

Tack för allt!

Tjena Carro, behöver du en hare?

Idag gjorde jag nyanställningstester på min praktik. Ska man jobba som brandman måste man vara fysiskt tränad, så mycket har jag förstått. Jag skulle simma, rädda dockor, klättra på stegar, gå balansgång, dra mig upp och ner på en jäkla stång, släpa tjocka brandmän och bära tunga slangar upp och ner i trappor.

Och jag skulle springa. 3000 meter på tid.

Vi tog bilen upp till Tipshallen i Växjö. Där finns tak över huvudet, fina löparbanor och inte så mycket folk. Förutom jag och min handledare fanns två människor där.

Agne Bergwall.

Och Carolina Kluft.

Det var inte utan en gnutta nervositet jag snörade på mig mina sönderslitna gympadojor från tiden i flottan. Men jag spelade såklart cool. Morsade på Carro lite sådär avslappnat när jag kutade förbi på första varvet. Höll andan när jag sprang förbi henne på andra för att inte avslöja att jag redan var trött. Stirrade rakt fram på tredje varvet. Och avled i smyg på fjärde.

Med halva loppet kvar hade jag totalt glömt att världens bästa friidrottare stod och tittade på mig* när jag sprang. Jag hade fullt upp med att hålla det furiösa tempo jag i ren upphetsning hade satt upp.

När jag slutligen stapplade i mål hade Carolina Kluft förmodligen lämnat arenan för länge sedan.

Hon sitter säkert hemma vid skrivbordet nu och skriver blogginlägg för fullt. Om mig.

Världens tröttaste brandman.


*befann sig i samma lokal som jag

Mitt liv som chaufför.

I lördags var mina föräldrar hos sina bästa kompisar och åt middag. Redan på måndagen innan frågade de mig om jag inte kunde ställa upp som chaufför. De ville så gärna dricka vin till maten. Efter en snabb överslagsräkning kom jag fram till att det stod ungefär 24753 - 3 i antalet skjutsar genom åren och hade därför inte mage att säga nej.

Klart jag kan! svarade deras väluppfostrade son och gav dem en om ni lovar att ställ upp för mig tusen gånger i rad sen-min på köpet.

Efter en lugn lördag för egen del blev det så dags att hämta herrskapet. Jag parkerade bilen på uppfarten och ringde på.

-Hej! Vad kul att se dig! Vi har dukat upp chips och nötter och Pavarotti på stereon där ute. Badbaljan är nog varm, men det ligger mer ved på trappan om du behöver värma på den lite. Här har du en handduk. Vi ropar när det är kaffe och glass. Hej då!

En timmes rykande varmt bad under en stjärnklar himmel senare smakade kaffe, glass och varma hjortron faktiskt alldeles utmärkt.

Livet som chaufför är inte så dumt ibland!

Skynda dig!

Ååååå, dumma gud, kan du inte göra så det blir nyår snart så man får skriva ett blogginlägg och sammanfatta 2007 nån himla gång?! Det är ju det bästa året ever!

Hihihihihi!

Jag kollade facebook i alla fall!

Monolog.

Petter, du borde verkligen verkligen VERKLIGEN gå upp ur sängen nu! Du en gitarrsträng att köpa och ett par höga stövlar (!) att klacka om. Men det är så kallt utanför täcket. Ja, men det är inte så farligt om du springer rakt in i duschen. Brrrr. Mes. Bara fem minuter till, snälla? Nej! Får jag kolla facebook först då? NEEEEEJ! Jag är en jävla bitch idag alltså...

Terror på Uddvägen, del 2.

Previously on Lill-Krizan tänker högt:

Kuslig natt. Skrik utanför. Jag går för att kolla läget. Någon skrapar på dörren och vill in.

Tonight:

...låset klickar till och jag kramar krampaktigt dörrhandtaget och är beredd på ett ryck. Men inget händer. Jag öppnar försiktigt dörren på glänt och tittar ut. Det är tomt. Jag låter rädslan rinna av mig och ska precis stänga dörren och gå och lägga mig igen. Men...

-Mjau!
-Förlåt?
-Mjau!!!!

Jag tittar ner. På tröskeln sitter världens minsta kattunge. Och sötaste. Som den kattälskande och rakt igenom godhjärtade människa jag är öppnar jag utan att minsta konsekvensberäkning dörren och släpper in vår gäst i lägenheten. Han mjauar på Cajsa och vi leker lite med honom. Sen är det dags att gå hem, tycker vi.

Det håller inte kattungen med om.

På tredje försöket lyckas vi till slut få igen dörren med vår nya lekkamrat på rätt sida om den. Sen går vi och lägger oss igen. Om möjligt än mer kattälskande och med ordentligt dåligt samvete över att tvinga tillbaka stackaren ut i snålblåsten och regnet. Resten av natten tillbringar vi halvvakna med en arg och besviken kattunge utanför dörren. Föreställ er: Mjaaaauu! Skrap skrap skrap. Mjaaaauu! Skrap skrap skrap. MIIIJJAAAAAUUUU!!!!

Nu har vi alltså fått en liten Trocadero på halsen.

Och ingen är gladare än vi.