Gott nytt år, Zlatan!

"Jag söker upp de bästa försvararna på träningarna. Det ger mig ingenting att dribbla av underlägsna spelare." (Sommaren 2004)

"Ibland händer det på planen att jag gör något jag inte tänkt själv. Plötsligt gör jag bort två gubbar utan att det var meningen. Om jag sitter och funderar - hur gör jag - så kan jag inte förklara. Det bara kommer på matchen. Jag får bilder i huvudet. Det är såna stillbilder, allting står stilla, och där hittar jag lösningar. Typ mina dribblingar och det. När allting går så snabbt. Men så bara ibland - stannar det till. Så hittar jag luckorna. Varför kan jag inte förklara." (Vintern 2000)

"Vad hon fick? Hon fick Zlatan." (Svar på frågan om vad flickvännen fick i present när de förlovade sig, 2001)

För Sverige i rymden.

En ömtålig näsa, diskret rumphaka, lite skäggstubb, stora ögon och yvigt hår. Thomas DiLeva? Nja, kanske. Men det kan lika gärna vara min kompis Arraks.

En gång när Arraks är ute och roar sig på en av Uppsalas lite mer anonyma klubbar händer något märkligt. Han står och småpratar med en kompis och dricker sin öl. Ser sig förstrött omkring och när han vänder tillbaka blicken håller han på att trilla baklänges av överraskning. Han tittar rakt in i två tefatsstora och överlyckliga ögon ungefär en decimeter från sitt eget ansikte.
Ögonen öppnar plötsligt munnen.

-Det är inte sant! Säg att jag drömmer! Du har varit min idol hela livet!

Arraks fattar ingenting. Obehagskänslan står och jabbar honom i ansiktet gång på gång. Vem fan är det som står framför mig?

-Alltså, jag har väntat hela livet på det här! Fatta hur stort det här är för mig!

Arraks bläddrar febrilt i sitt inre efter minnen som förklarar vem den av glädje gråtande lille mannen framför honom är. Fortfarande utan att säga något.

-Snälla, sjung Dansa din djävul för mig. Jag älskar den låten! Snälla, snälla, snälla?

Nu förstår Arraks. Den lille mannen älskar inte honom, utan Thomas DiLeva. Arraks överväger att förklara att allt är ett missförstånd. Att han inte alls är Thomas DiLeva. Men något hindrar honom. Hur skulle han kunna krossa hjärtat på någon som alldeles tydligt upplever sitt livs största ögonblick mitt framför ögonen på honom?

Så Arraks börjar sjunga. Dansa din djävul.

Mannen sluter sina ögon. Han höjer armarna i luften och börjar svänga på höfterna i takt till Arraks knackiga stämma. Mannen märker inte att Arraks inte kan texten. Han dansar på i extas. Och tårarna rinner. Arraks börjar fnissa och får bita sig i tungan för att inte börja gapskratta.

När Arraks känner sig färdig knackar han försiktigt den av Messias uppslukade människan som står framför honom och svänger på höfterna på axeln och meddelar att han nog måste ägna sig åt sina kompisar istället. Den dansade mannen torkar tårarna, ber om en autograf och skuttar sedan överlycklig därifrån.

Dagen efter pluggade Arraks in hela texten till Thomas DiLevas gamla elektrohit Dansa din djävul. Man kan aldrig vara nog förberedd.


Reds. anm: Arraks heter egentligen något helt annat.

Är jag?! I rule! Sviss!

"Du, Petter... du är den enda av Lindas kompisar som inte stöter på mig när vi ses..."

Get your hands of my sisteeeeeeeeeer!!!!

Under en julhelg med familjen pratas det mycket minnen. Roliga minnen.

Lillasyster Maja tittade lyriskt på mig häromdagen och konstaterade att jag minsann hade varit hennes hårdföre bodyguard under skoltiden. Och eftersom jag känner mig själv som en väldigt lugn, försynt och snäll medmänniska bad jag skeptiskt henne att förtydliga begreppet "hårdför" lite.

-Jamen, typ en gång så var det en kille i fyran som tog min och min kompis mössor och kastade upp på skolans tak. Då ropade jag på dig så sprang du ifatt honom och lyfte upp honom i byxorna och hängde honom upp och ner i en gunga och sa att han skulle ge fan i att retas.

Lugn, försynt och snäll.

Nästan alltid, alltså.

God jul och långt nytt hår!

Tänk vad mammas löshår och en tomteluva kan göra i fel händer...


















God jul alla barn!

You should be dancing!

Sara och Meloday uttryckte för ett stort antal dagar sen att de ville se mig dansa. Så...

...håll i er!

Att summera.

Såg på Jurist-bruttans sida att jag skulle fylla i denna. Bäst att lyda.

5 Saker jag gjort 2006 som jag aldrig kommer glömma:

-Börjat plugga.
-Flyttat till Stockholm (nåja, nästan då).
-Arbetat som hissmontör.
-Sett Fredrik Ljungberg nicka in 1-0 i den 89:e minuten mot Paraguay i fotbolls-VM.
-Lärt mig hur tunnelbanesystemet funkar.

5 bra låtar lanserade 2006:

-Scissor sisters - I don't feel like dancing.
-Snook - Snook, svett och tårar.
-Snook - Kommer ifrån.
-Timo Räisänen - Bollen måste dö.

Där tog det stopp. Skitår.

5 bra media (tv, bok, film, serie, internet) händelser 2006:

-GIVETVIS Stora syndboken!
-När jag såg Love Actually förra veckan.
-Lill-Zlatan och morbror raring (världens roligaste barnbok).
-Att jag upptäckte www.youtube.com.
-All fantastisk idrott som sänds i tv, såklart.

5 saker jag vill göra nästa år:

-Se mina smörgåsar sälja som bara den på kusin Toves asahäftiga café.
-Arbeta på en brandkår.
-Vinna skamlöst mycket pengar och bli lycklig.
-Gå på fotboll i London.
-Ha kul. På alla sätt. Överallt.

Hmm, svår lista. Tror jag skräller lite och skickar en önskan om att A fyller i den. Och Sara. Seså! Ögonaböj!

Sen gick vi och sjöng "O, Helga natt!" på karaoke.

Var i Uppsala igår med några kompisar.

-Hur gammal tror ni att hon är? frågade Henke oss andra där vi satt med varsin öl i handen och alldeles för många innanför västen. Han pekade på en blond tjej med långt hår. Vi granskade noga och slog vad. Och eftersom en sådan vadslagning mister all sin funktion om man inte tar reda på tjejens ålder bestämde jag mig för att göra oss en tjänst.

Problemet uppenbarade sig på min väg fram mot henne. Inte kan man väl gå rakt fram till en kvinna och fråga om hennes ålder bara sådär? Och att försvara sin framfusighet med att "vi är några killar som slagit vad..." låter så amerikanskt och patetiskt. Alltså måste man linda in frågan och få henne att avslöja svaret utan att behöva ställa frågan.

Så jag lindade.

-Hej. Petter.
-Hej. Julia.
-Hur långt hår har du?
-En meter ungefär.
-Okej. Hur gammal är du?
-38.
-Okej, då vet jag. Hoppas du har roligt ikväll. Hej då!

Och folk säger att man tappar omdömet när man är full...

Det är inte alls tjejskor, det är helt vanliga gymnastikskor!

Det är inte varje dag man får frågor som "varför har du köpt skor som klapprar som tjejskor när du går?" och "är det sant att ni gotlänningar har en extra ryggkota jämfört med oss vanliga människor?" så jag har viss förståelse för att Patrik inte visste med en gång vad han skulle svara.

Hjälp! Det ligger en avlång hamster i min säng!

Att man tvingas gå omkring en hel dag i skolan med glitter på bröstet och halsen och i hela ansiktet är bara en av många, många anledningar till att man inte ska sno en fluffig boa på fyllan.

Den som väntar på nåt gott...

Äntligen!

Vin, ost, filt. Och Love Actually.

Som vanligt fastnade jag för den lilla pojke och hans ubersnälla styvpappa. Far och son. Det är livsfarligt, sånt där.

Hur som helst, nu blir det en välsignad jul ändå.

Japp, och i kronologisk ordning förstås.

Det här med att hyra film har alltid varit en lyx i mina ögon. Att få cykla ner till videobutiken på stan och ägna evigheter åt att vända och vrida på färgranna fodral och välja lösgodis just efter vilken typ av film man valt. Salt för skräckisar och sött för komedier. Det är en hel vetenskap, det där.

Första veckan som arbetslös höll jag på att gå in i filmtittarväggen.

Trevlig filmuthyrerska: -Det blir 59 kronor. Sen ser jag att du har en skuld på 21 kronor för några filmer du inte lämnat in i tid också.

Jag: -Jaha. Vad är det för filmer då?

Trevlig filmuthyrerska läser från datorskärmen: -Jönssonligan på Mallorca, Jönssonligan dyker upp igen och Jönssonligan får guldfeber.

Kanske ändå var tur att jag fick ett jobb till slut.

Snälla, säg nej!

Att någon sorglig själ förtvivlat genomsökt Internet efter den gamla blaskan "Aktuell rapport" och hamnat på min sida behöver väl inte nödvändigtvis säga någonting om mig som person?

Vänliga människor.

Tack snuttiga A och Sara för hjälpen!

Hoppas ni inser vad ni har gjort. There's no turning back from here...

Bloggakuten anropas!

Hur kommer det sig att alla andra vet hur man lägger till filmer från www.youtube.com direkt i sin blogg men inte jag?

Fatta mycket fint ni har att se fram emot om ni talar om för mig hur man gör!

Någon som känner sig manad?

Never EVER ange sina källor!

Idag hade vi klassråd. Ni vet ett sånt där möte där man diskuterar viktiga saker som huruvida maten i skolmatsalen är ätbar eller inte och när man ska ha nästa disco på fritidsgården.

Det har jag inte varit med om sen högstadiet.

När vi betat av de övre punkterna på dagordningen blev ordet plötsligt mitt. Jag sammanfattade plikttroget vad vi i nollningskommittén planerar att utsätta de stackars nollorna för i början av nästa termin. Hinderbana och snöbollskrig och nattlig fys och allt sånt där. Klassen nickade instämmande och det blev dags att presentera årets fusknollor. Marika, Max, Patrik och Peter gör sig beredda.

Sist ut är Peter a.k.a. Freddie Mercury.

-Jag tänkte spela en uber-fåfäng Peter Siependyrkare med rosa scarf till blåstället och glitter på bröstet och örhängen. Ska låna passande kläder och sånt av Petter.

Funderar på om jag ska anmäla Peter till en kurs i att veta hut.

Alternativt skjuta honom.

"Jag ska ta ett litet break från hockeyn..."

Snart packar jag min väska och beger mig till Hotell- och fritidsanläggning Götgatan. Ska tillbringa helgen med min kära far, hon som bloggar i Onekligen och hon som bloggar i Onekligens sambo Nakenchock. Vi ska snickra och äta amerikanska pannkakor till frukost (misstänker jag) och ordvitsa hela helgen.

Så om hon som bloggar i Onekligen fortfarande inte fått fart på sin spetstejpsinklädda dator blir det inget bloggande från min sida förrän tidigast söndag kväll.

Men ni ska veta att jag tänker på er ändå.

Vare sig jag vill eller inte.

Du måste flytta på dig så jag kommer fram!

Det värsta med att vara utan sällskap en längre tid är inte att man festar lite för mycket, saknar någon att mysa med, sover ensam allt som oftast eller att man alltid blir den som åker på disken. Inte ens att man inte kan kramas när man vill hör dit.

Det värsta är att man ALLTID sätter sig själv i första hand. Att man alltid är prio 1.

Tänkte att det är dags att inse att allt inte kretsar kring mig igen. Andra behöver också få ta lite plats.

Så:

Från och med nu ska alla meningar jag säger/skriver börja med ordet "du" istället för "jag".

Enligt uppgift är han fortfarande på fri fot.

Satt på stationen i tisdags kväll vid halv tolv och väntade på pendeln. Tyst, lugnt och skönt och korsord i City. Då kom Monstret och satte sig bredvid mig med sin mobiltelefon i högsta hugg.

-Tja, Simon! Läget!? Vi ska snacka! Sjukt länge till mitt pendeltåg går! Fett tråkigt! Måste snacka lite! Kom igen nu! Va inte så boring! Slagga imån istället! Schyssta! Fan! Tönt! Okej, hörs.

Nästa namn i listan.

-Fan Verre, länge sen ju! Läget?! Simon ville inte snacka så jag ringde dig! Har sjukt trist!Pendeljäveln kommer om en halvtimma! Måste snacka! Fan, va inte lika tråkig som Simon! Schyssta?! Tio minuter bara! Come on, tönt! Shit, vad händer, alla är så jäkla sega! Var närvarande då! Prata med mig! Prata om provet! Fan också! Okej, hörs.

Och så nästa.

-Tja, mannen! Vi ska snacka! Väntar på pendeln! Fett tråkigt! Bara tio minuter! Kom igen nu! Fan du anar inte! Mitt tåg kommer fyra minuter för tidigt! Hinner inte med dig mer nu! Måste dra! Hörs!

Här nånstans hade jag slagit bort tankarna på att strypa honom ungefär tretton gånger. Att pendeln kom några minuter innan avgång kan alltså ha räddat livet på Sveriges i särklass störigaste femtonåring.

Jävla SL.

Hör ni fåglarnas kvitter?

Vad är det för dag idag? Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är onsdag förmiddag! Hurra, hurra, hurra!

Lika som bär.

Visst sa väl jag för ett tag sen att den fantastiske Freddie Mercury går i min klass?

Jooo, det gjorde jag minsann!















Här är beviset rakt upp i ansiktet på er!

Poor little rich boy...

Hela den här "dagens I-landsproblem"-grejen känns lite uttjatat. Jag vet.

Men meningar som min kompis Fredriks "åh, jag hatar när man inte får upp nycklarna ur fickan för att i-poden ligger i vägen!" är ju ändå ett tecken på att utveckligen går framåt.

Eller?

Bitter i en strut.

Idag är första advent och jag sitter ensam i en stor datorsal i t-shirt och pluggar. Känns lite off season.

Det borde fasen vara en mänsklig rättighet att få gå på en snöig julskyltning i en massa varma kläder och hålla handen och sen titta på Love Actually och dricka glögg hela söndagkvällen.

Ska ta upp det med skolledningen.

"Brolins nya drömkontrakt ger honom 25 miljoner om året."

Först Hedman till Chelsea. Sen Henke till Manchester United.

Jag blev nästan förvånad över att Aftonbladets förstasida idag INTE pryddes av en överlycklig Thomas Ravelli som just skrivit på för Barcelona eller en Ralf Edström som stolt poserar i sin och Milans nya matchtröja.