Är vi överens?

Hur fasen tänker man om man lägger in en examination i inomhusbrand på torsdagen vecka som denna?

Måndag: Djurgården - Öster, Luleå - Modo
Tisdag: Spartak Moskva - Inter, Barcelona - Chelsea
Onsdag: FC Köpenhamn - Mancheter United, Arsenal - CSKA Moskva

Dessutom ska jag hinna släcka bränder, kicka fotboll, vila middag och blogga i en sammanlagd tid av ungefär 56 timmar/dag.

Så... lämna aldrig ett brinnande ljus, rök aldrig i sängen och stäng för helvete av spisen när ni lagat färdigt er mat så jag slipper plugga på skiten!

Update failed.

Jag har varit på 80-talsfest med Thomas Wassberg. Gått på maskerad utklädd till hallick och minglat med horor i timmar. Varit inne i ett 200 grader varmt rum utan att brinna upp. Sett John kasta en liter proteindrink med chokladsmak i ansiktet på sig själv. Och lekt älg- och grislekar en halv fredagkväll. Jag har till och med vid flera tillfällen varit på väg att börja gråta när Gustav och jag tittade på Ice Age.

Ändå har jag inget att skriva om i min blogg.

Någon som vet hur man botar ett hjärnstillestånd?

Å du din jävel om jag får tag i dig!

Om du inte skärper dig snart så nitar jag dig! Bloggerjävel!

Jag hade en gång en plan...

Hur kommer det sig att alla idéer man får känns geniala när man är på pickalurven, men raka motsatsen när man vaknar några timmar senare?

Det kan gå...

Tenta imorgon. Brandteori/-kemi. Jag har pluggat stenhårt i...hmm...tjaaa...sammanlagt en och en halv timme. Och jag har lärt mig en massa saker!

Termisk tändpunkt = Den temperatur ett fast ämne har då det avger den mängd pyrolysgaser som gör att det kan självantändas i spontan kontakt med syre.

Tror ni jag klarar mig om jag svarar det på alla frågor imorgon?

Och PANGBOM så var han död!

När tekniken kom till byn.

Om någon undrar varför jag helt plöstligt har börjat pynta min blogg med bilder då och då så vet jag svaret.

Jag har för första gången i mitt liv kommit i kontakt med något som kallas för digitalkamera. D-i-g-i-t-a-l-k-a-m-e-r-a.

Lagom till 2026 ska jag nog till och med äga en själv.

Oooupps, I did it again. Again.

Jag gjorde just en Britney. Gick på en offentlig toalett barfota. Uuäck!

Men vad ska man göra när ens flipflop plötsligt trillar av pinnen?

På hundrasjuttiotredje dagen återuppstånden igen ifrån de döda.

Där fick du Fia!

(Den dagen du hånade mig för att jag gillar Fredrik dog jag en smula. Men. Nu är jag tillbaka. Muahahahaha!)

Det vore synd att inte klaga.

Jag kan inte sova. Ligger bara och tänker en massa. Och tjurar. Promenader i snygga höstkläder, fikor, vunna fotbollsmatcher, bra filmer, mysiga helgmornar. Allt smått som skulle göra mig stor igen känns väldigt avlägset.

Och saknar min familj.

Kan det inte bli jul snart?

Det man inte har i huvudet får man ha i...fickan?

Igår var vi ute och rumlade. Efter att ha genomlidit ett par timmar på ett trångt och stökigt ställe kom vi till slut ut på trottoaren och kunde börja jakten på taxi. Efter ungefär sju sekunder upptäcker jag till min stora fasa att mobilen är borta. (Ja, vi är släkt min syster och jag.) Jag övertalar vakten att få komma in igen och börjar leta på golvet där vi hållt oss under större delen av kvällen. Inget resultat. Jag frågar i baren och nej, de hade inte fått in någon mobil. På vägen ut kollar jag för säkerhets skull i samma bar men med en annan servitris. Det gjorde jag rätt i. Efter en kort beskrivning av min smått pinsamma bakgrundsbild får jag ut min kära telefon och kvittrar något tacksamt till den söta servitrisen. Sen åker vi hem.

Vi utnyttjar den korta promenaden från parkeringen till våra rum till att utvärdera kvällen. Jag konstaterar att det hade varit jäkligt irriterande att behöva köpa ny telefon och bli av med alla nummer en andra gång på kort tid. Man ska minsann vara noga med att hålla ordning på sina saker. Sen kramar jag min älskling i jackfickan och säger godnatt till mina vänner. Sparkar av mig mina skor och plockar upp nyck....

Nyckeln!?

Resten av natten tillbringar jag på golvet utanför min dörr med min hoprullade jacka som kudde.

Vad drar vi för lärdom av detta?

Ha alltid en sovsäck på hatthyllan. Eller nåt...

Tänk vad små ord kan göra skillnad...

Dags för fotbollshumor.

Tänk Zlatan med sin mediaträning och sina svar på bosnienfärgad svenska med skånsk brytning. Och Zlatan-leendet.

Tänk Lagerbäck med sin arbetarklassiga rör-inte-min-kompis-filosofi och äckligt disciplinerade och intetsägande svar. Och Mona Lisa-leendet.

Läs sen det här...

Om kinderägg, Hotelldöden och färgglada machesterbyxor.

Jag har blivit utmanad igen. Av Stövelkvinnan. Jag svarar så ärligt jag vågar.

A is for age: 24
B is for booze of choice: Öl eller rött vin. Eller ja, allt utom lime-drinkar.
C is for career: Jag utbildar mig just nu till brandman och är sjukt nöjd med min tillvaro. Ser fram emot en karriär inom operativ räddningstjänst.
D is for your dad's name: Som sagt, han heter Bo. Bjär Bo.
E is for essential items to bring to a party: Ett kinderägg till värden, en påse dricka till mig och ett par nya moves för publiken.
F is for favourite song at the moment: "Sjörövarfabbe farfars far..."
G is for favourite game: Fotboll. Fotboll. Fotboll. Men ryska posten är också roligt. Det var dock ett tag sen senast...
H is for home town: Jag är uppväxt i de smålänska skogarna. Först Ingelstad, sen Säljeryd.
I is for instruments you play: Jag spelar gitarr och kan låta riktigt proffsig vid ett piano. Åtminstone i en halv minut.
J is for jam or jelly you like: Jordnötssmör räknas nog hit, va? Gott.
K is for kids: Barn är kul. Barn är söta. Barn gör mig pirrig i magen (på rätt sätt). Jag vill ha såna. Helst en liten son som ligger och dreglar på mitt bröst när jag läser bok i soffan. Om några år alltså.
L is for living arrangements: Jag lever under en jättekossa jag kallar Hotelldöden. Hon är elak och dum och härskar över en studentkorridor i Rosersberg. MIN korridor.
M is for mother's name: Lena.
N is for name of your crush: Det trodde ni va?!
O is for overnight hospital stays: Inga.
P is for phobias: Ormar och råttor och färgglada manchesterbyxor.
Q is for quotes you like: "All the things you wish you could be, that's me. I look like you wanna look, I fuck like you'd like to fuck. I am smart, capable and most importantly, I am free, in all the ways that you're not." - Tyler Durden i filmen Fight Club. Sånt skulle jag också vilja tänka när jag möter mina klasskompisar. Fatta coolt!
R is for relationship that lasted the longest: Fem år. (Hej Sofia! Jag vet att du smygläser.)
S is for sartorial style [ung; hur går du klädd]: Jag har konstaterat att en människa bör kunna variera sin stil från dag till dag. Det kan jag. Ibland är jag snygg, ibland är jag ful. Oftast i slitna jeans, dock.
T is for time you wake up: 07.00. Sen snooze till 07.15. Helgerna varierar kraftigt.
U is for underwear: Oftast. Just nu gröna och guldiga, tror jag.
V is for vegetables you love: Broccoli och morötter.
W is for weekend plans: Jag är ledig imorgon fredag, så min helg är TRE dagar lång. Lyxigt värre. Fredagen består av löpning, plugg, shoppingrunda, boxningsträning, bastubad och utgång. I den ordningen. Lördagen och söndagen får det bli vad det blir av.
X is for x-rays you've had: Tusen miljoner olika tandoperationer har bidragit till tusen miljoner olika röntgenbilder. Sen har stortån fått vara med på ett par foton också.
Y is for yummy food you make: Jag är en jävel på att göra snygga och goda smörgåsar. Och en fantastisk jordgubbssås.
Z is for zodiac sign: Fisk.
Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Åååå, jag är så feg! Det får bli min himla syster som vanligt. Men nästa gång looovar jag att välja någon annan.
Ä är för älsklingstrend: Hmmm, svår fråga. Men att gymmet börjar ge resultat är en bra trend.
Ö är för en önskan just nu: Jag önskar att fler ministrar hittar på bus. Och att det händer något spännande på lördag, trots att den ser tråkig och tom ut just nu. Sen hoppas jag såååå att Öster klarar sig kvar i allsvenskan.

Och hon älskade dem alla.

Det sitter en kvinna vid datorn bredvid min. Hon skriver arbete. Det stånkas och stönas och svärs över datorjäveln och ord som inte vill hoppa upp där de ska vara och hon är helt tokig. Hennes telefon ringer och får en utskällning för att den inte förstår att den är svår att få upp ur skitfickan utan bara fortsätter ringa trots att hon faktiskt försöker plocka upp den. Och hennes man är en skit han också som inte kan strunta i innebandyträningen och laga mat till henne när hon ska plugga och hon säger (läs skriker hysteriskt så att hela bibblan lyfter från marken) att hon är på väg att freaka ut.

På väg?!

Nyss använde hon uttrycket "då kommer väl de att skrika bakut också...men jaja..." med uppgiven röst.

Och så var min dag gjord.

Min pappa är negerkung.

Okej. De senaste dagarna har fått mig att fundera lite. Vända och vrida på saker, ni vet.

Analysera.

Om man bortser från ett antal fräckisar i gymmet, några morgontrötta muttranden och ett seminarium om risker i samhället ser jag ett mönster. I stort sett allt jag sagt den senaste veckan har slutat med en parallell till Astrid Lindgren. Eller åtminstone ett citat från någon av hennes figurer. Om jag håller redovisning, skriver i min blogg, kommenterar vädret eller bara är allmänt trevlig spelar mindre roll. Allt handlar om Astrid.

Höjdpunkten var när jag fick hålla händerna ut från huvudet som röda flätor À la Pippi och förundrat utbrista "Oj, det snöööar!" när min kompis John viftade bort lite mjäll från sin axel. Då njöt jag.

Och slutanalysen?

Jag måste haft en väldigt bra uppväxt.

Bättre än tippex.

Igår (läs någon morgon denna veckan, kan vara vilken som helst eftersom alla veckans timmar före klockan 12 flyter ihop till en enda stor degklump) gick jag som vanligt och satte mig i tv-soffan. Gröt och smörgåsar och kaffe framför nyhetsmorgon. Inslag om fifflande ministrar, som vanligt. Efter inslaget en allvarlig nyhetsuppläsare, som vanligt.

Men det är något som inte stämmer.

Under hakan på den allvarliga nyhetsuppläsaren sitter en gigantisk rosett. Minst 1,5 gånger 2 meter stor. Och väldigt lila och krussidullig.

Jag stirrar på rosetten och formulerar mina frågeställningar. Har hon trasslat in sig i gardinen i fikarummet? Är det ett jättesugmärke hon försöker dölja? Eller har hon tappat äggmackan på kavajen med kaviarsidan nedåt och knutit en rosett av Tengils utochin-vända slängkappa i ett desperat försök att täcka över fläcken?

En sak är säker.

Alla lösningar är inte bra lösningar.

Hit med lite kanyler och sprayfärg!

Som du vill, arga rövardotter. Jag ska sluta gotta mig åt alla mysiga kommentarer jag fick om min älskade jacka. Det är dags att skaka liv i bloggen igen.

Igår var jag ledig från skolan. Officiellt åtminstone. I själva verket satt jag hemma i Olofs (helt skitsnygga) lägenhet och skrev arbete hela dagen. Bara kort mat- och fikapaus och en lång löprunda som avslutning avbröt oss i pluggandet. Bra där.

På vägen hem satt jag på tunnelbanan och åt cashewnötter och äpple. Jag löste korsord och konstaterade att nu måste måste måste jag tvätta mina vita skor igen och skrev ett ord till i korsordspusslet och plötsligt såg jag det.

Fryshuset.

Enda sen jag var liten har jag känt en skräckblandad förtjusning inför fryshuset. Sett det framför mig som en jättestor gallerinklädd betonggryta som slevar ut gangsterkids på löpande band. Rebelliska skejtare och livsfarliga knarkare huller om buller. Och sprayfärg överallt. Lite farligt. Väldigt coolt.

Har till och med haft koll på vem Anders Karlberg är.

Tror aldrig jag blivit så beviken som när jag såg ett helt jävla vanligt fyrkantigt hus med en helt jävla vanlig röd neonskylt på sidan.

Fryshuset. My ass, alltså.

Lill-krizans nya utefitta.

Häromdagen var jag på stan med min klasskompis John. Vi hade bestämt att vi skulle handla kläder ihop. John är från Kiruna och har jobbat som sotare, så det var en liten chansning från min sida.

Efter en halvtimme hade jag handlat skjorta och jeans och jacka för 6000. Och dessutom fått klä på John en massa fina kläder som han med skeptisk min köpte. Chansningen gick alltså....eh...ja...hem.

På vägen hem skuttade vi med våra stora och färglada påsar över kullerstenarna och i varje litet gathörn satt Roy Orbison och sjöng Pretty Woman och fåglarna kvittrade och vi kände oss snyggast i världen. Trots att vi inte bytt om än.

Och då såg jag den. I ett skyltfönster. Fullkomligheten.

Ett kortdrag senare hade jag plötsligt TVÅ svindyra jackor.

Oupps.

Snälla, snälla, snälla. Hjälp mig! Rädda mig! Säg att det var värt det!

Lill-Krizan vänder plattor och dansar breakdance.

Jag blev utmanad av en rolig tös. Utmaningar är min bästa gren. Jag klarar inte av att nonchalera dem, oavsett vad det handlar om. Den här handlar om musik. Min älskade musik. Pass på!

Vad lyssnar du på för sorts musik? Det är väldigt varierande och beror helt på situationen. Men två linjer (fråga mig inte vad de betyder) kan man nog urskilja. Jag gillar a) musik man kan dansa till, typ Rn'B och sån skit och b) musik som sjungs av manliga, homo-/bisexuella artister. (Ni lovade ju att inte ifrågasätta!)

Vad heter favoritartisten/artisterna? Queen, The Ark, Snook, Petter (såklart!), Christian Walz, Bee-Gees (discosoundet, alltså), Chicago, The Doors, Frank Sinatra. Och, just det, Peter Jöback.

Låt som gör dig glad: Bee-Gees - You should be dancing.

Bästa låten: Jag mååååste få välja två! Klart jag får ,förresten, det är ju min blogg. Ha! Då blir det The Ark - It takes a fool to remain sane. Texten är outstanding. Och nummer två blir Snook - Snook, svett och tårar. Omöjlig att sitta still till.

Sämsta låten: Jag har svårt för både Kent eller Bruce Springsteen, men förmodligen hamnar vad som helst med Patrik Isaksson här. Han är min största mardröm.

Bästa partyhiten: Slå mig inte, men Haiducci -Dragostea din tei är rätt rolig...

I min mp3 just nu: Mp3? Jaja, min mobil har en sån spelare. Och där har jag en låt. Snook - Kommer ifrån. Det räcker.

Och nu utmanar jag: Tja, det får bli systern. Som vanligt.

Soft livsstil i ladugården.

Läste just på min systers blogg om högstadietiden. Då man kunde (läs skulle) välja mellan olika livsstilar. Hippies, kickers, plugghästar, punkare. Allt fanns. Skolan var en enda stor livsstilskarusell.

Jag blev skejtare. Köpte för stora skjortor på second hand. Drog ner mina trasiga jeans nedanför rumpan. Lyssnade på Green Day och Offspring och Millencollin. Och jag målade graffiti. (Nej, nej. Jag var ingen klottrare som stannade ute hela nätterna och vandaliserade tunnlar och tågvagnar fulla med tags. Jag satt i skolbänken och målade i min prydliga graffiti-pärm. Tro inget annat.)

Det var bara en liten sak som skiljde mig från de andra skejtarna på skolan.

Jag var från landet och kunde inte alls åka skejtboard. Ägde inte ens en bräda. Istället gnuggade jag mina svindyra skejtarskor i marken för att de skulle se så där coolt slitna ut som de andra killarnas Etnies och Vans gjorde. Och varje gång det skulle åkas bräda blev jag tvungen att hitta på en ursäkt för att slippa. Måste köpa en skiva eller nåt. Till slut blev situationen ohållbar.

Jag skulle lära mig skejta på riktigt.

Ringde min kusin och bad att få köpa hans bräda. Det fick jag. Hela vägen hem satt jag och tänkte på Max och Mika och tjejerna som med imponerad uppsyn stod i ring runt en vilt hoppande och trixande och flippande skejtar-Petter.

Sen väcktes jag ur min dröm.

Det finns ingen asfalt i Säljeryd. Inte ens lite oljegrus.

Jag gjorde ett tappert försök att åka lite bland plankorna och mopederna och lillasysters hästgrejor på ladugårdens betonggolv. Men efter en stund gav jag upp. Jag drog upp mina byxor, stoppade ner skjortan i dem och gick in till mamma.

Min tid som skejtare var slut.

Aktuell rapport.

Just nu sitter jag i en datorsal på skolan. Här finns två datorer. Jag sitter vid den ena och den andra ockuperas av en tysk kille. Han sitter och tittar på halvnakna flickor som pratar i mikrofon. Då och då slänger de av sig ett plagg och den tyska killen flåsar. Ju mindre kläder, desto mer flås. Och jag sitter snett bakom och fnissar åt honom. Alldeles nyss dök det upp en helnaken flicka på hans skärm och jag trodde han var på väg att flåsa ihjäl sig.

Jag måste nog ha en snabbgenomgång av mina hjärt- och lungräddningskunskaper.

Tror det kan vara dags när som helst.